Hur kunde jag få diabetes?

Efter en tid av törst, täta toalettbesök, stort sockersug, trötthet och kraftiga humörsvängningar gick Anders Ljungqvist, 23 år, till läkaren.

– Jag hade vissa föraningar om att det kunde vara diabetes, säger Anders. Lite ironiskt är att jag hade gjort ett stort skolarbete om
sjukdomen året innan, men jag försökte förneka sanningen för mig själv när jag fortfarande var osäker om så var fallet.

Det var år 2006 som Anders fick diagnosen, och alla i hans omgivning, inklusive Anders själv, blev förvånade. Ingen i släkten hade sjukdomen och Anders var varken överviktig eller inaktiv. Och varför just Anders drabbades finns det olika teorier om. Men något exakt svar har ingen kommit med.

– Jag är även laktosintolerant, och eventuellt kan det ha triggat igång diabetesen. Men det känns också som ren otur att just jag drabbades.

Ett liv med diabetes

När diagnosen kom var Anders ledsen och upplevde att det skulle bli tufft med alla sprutor. Han gillade inte sprutor innan, men när han väl började ta dem gick det bra.

– Jag trodde att diabetesen skulle ta över mitt liv, säger Anders. Men det var bara förutfattade meningar. Jag kunde i princip fortsätta leva på samma sätt som tidigare. Det finns mycket värre sjukdomar jag kunde ha drabbats av.

Anders äter och tränar som tidigare. Han får äta vad han vill, även om inte skräpmat är att föredra varje dag. Dessutom så styrketränar, klättrar och löptränar han runt en sex-sju gånger i veckan. Om blodsockret är lågt innan träning äter Anders någonting som han har med sig och väntar en liten stund tills blodsockret har hunnit upp innan han tränar. Men denna anpassning är ingenting som stör Anders.

Under två års tid har Anders gått en utbildning i Lund för att bli sjukgymnast, och han har nu ett år kvar. Förståelsen för sjukdomen är stor men klasskamraterna tittar fortfarande lite extra när Anders ska göra sina injektioner och när han mäter blodsockervärdet.

Svårt med injektioner

Oftast går det bra för Anders med injektionerna och att anpassa rätt mängd insulin till hur mycket som kroppen behöver. Men ibland sker kraftiga svängningar av blodsockret och det är svårare att kontrollera. Vid exempelvis en tentaperiod då stressen i kroppen är hög behöver Anders mer insulin och mängden regleras. Sedan när det är lugnare måste mängden åter anpassas.

Stort stöd och hjälp

Efter det att diagnosen fastställdes var Anders full av funderingar och han och hela hans familj var aktiva i att få svar på alla frågor. Anders bror hittade föreningen Ung Diabetes på webben och Anders blev genast medlem.

– Ung Diabetes har varit till mycket stor hjälp. Det är bra att komma i kontakt med andra i samma ålder som har samma problem som en själv. Det är skönt att träffa folk som förstår en fullt ut.

Från spruta till pump

Insulinet går att tas på olika sätt. Hittills har Anders använt sprutor, men nu ska han börja använda pump efter att andra i hans nätverk inom Ung Diabetes rekommenderat det. Med en pump är det lättare att få i sig rätt mängd insulin och det ger en mer normal insulinhöjning. Dessutom är det praktiskt att endast ha en liten dosa i fickan och slippa ta sprutorna.

Anders tycker att diabetes är en bra sjukdom om man måste drabbas av någonting. Det påverkar inte livet nämnvärt och det går att må bra bara man sköter sin mat, träning och insulin.

– Jag har en bristsjukdom, men så länge jag tillgodoser denna brist är jag frisk i min sjukdom, avslutar Anders.