Bemästring

Bemästring

Vad betyder det att bemästra de situationer man drabbas av i livet, och hur bemästrar man kriserna?

I likhet med begreppet kriser beskrivs bemästring på flera olika sätt. Några teorier tar utgångspunkt i bemästring som en försvarsreaktion som är karaktäristisk för den enskilda människan, ett personlighetsddrag. Detta innebär att förmågan att bemästra ligger utanför personens förnuftsmässiga inflytande, och att personens reaktion på stress är mer oberoende av situationen. Andra ser bemästring som en motsats till detta, och anser att människans bemästringsåtgärder är målinriktade, situationsbestämda och sker medvetet.

Avsikten med bemästring är:

• Att förändra de skadliga betingelserna i omgivningarna.
• Att tolerera och anpassa sig efter negativa händelser och realiteter.
• Att upprätthålla en positiv självbild.
• Att bevara en känslomässig balans.
• Att bevara ett tillfredsställande förhållande till andra människor.

För detta utvecklar vi beteende på två överordnade sätt.

Känsloreglering

Vi försöker att dämpa vår inre oro, vår upplevelse av skuld eller ångest. Vi går in i en mental process, undviker att handla eller förnekar/undviker situationen.

Exempel:
Hans har varit hos läkaren och fått veta att han har cancer och måste opereras. Han har inte berättat det för familjen och tänker inte låta sig opereras. Han är förberedd på det värsta och vill inte att hans fru och barn ska få veta hur rädd han är. Han blir lättirriterad och arg, och håller sig för sig själv så mycket som möjligt. Som ett resultat av detta känner han sig ensam och isolerad och röker mer än någonsin. Han tänker på vem som ska ta hand om familjen när han är borta, men han vill inte oroa familjen genom att prata om det. Frun och barnen reagerar emellertid på att han är så förändrad. De känner sig ensamma och vet inte vad de ska göra.

Bemästringsstrategin som Hans använder är att dämpa obehaget, att undvika att handla. Genom att undvika familjen och röka mer än vanligt blir resultatet en känsla av ensamhet och isolering. Genom att förbereda sig på det värsta och hållas sina tankar för sig själv blir han passiv och resignerad, och överlåter allt till "ödet". Detta bara ökar hans känsla av hopplöshet, vilket smittar av sig på familjen.

Problemlösning

Vi försöker ta reda på orsaken till det som har hänt. Vi ser på vad vi kan göra eller kan få andra att göra. Vi söker kunskap, information. Vi handlar.

Exempel:
Hans bestämmer sig för att prata med familjen. I stället för de negativa reaktioner han hade förväntat sig blev de lättade över att få veta vad som var problemet. Tillsammans pratade de om vad de kände och tänkte, och hur de skulle förhålla sig framöver. Den positiva reaktion som Hans mötte, fick honom att prata med andra i samma situation och ta reda på så mycket som möjligt om sin sjukdom. Han bestämde sig för operation i samråd med sin fru. Känslan av hopplöshet försvann. Han kände att han kunde göra något själv. Familjen var inte längre utanför, de hade ett gemensamt mål.

Bemästringsstrategin som Hans använder nu är att vara aktiv och engagera sig. Han tog kontroll över situationen och pratade om sina känslor. Frun och barnen kunde också engagera sig och prata om sina känslor. De kunde alla stötta varandra.

Man kan bemästra situationen vid en cancersjukdom både genom att involvera och engagera sig, och genom att försöka att hålla distans och ha kontroll. Alla människor har olika möjligheter, men den enskilda personens bemästringsmöjligheter begränsas och påverkas ändå av samspelet med familj, vänner och kolleger som också ska bemästra situationen.

Det finns inget recept på hur man ska bemästra en kris. Trots att vi människor reagerar känslomässigt förbluffande lika och utifrån gemensamma mönster när vi ställs inför plötsliga utmaningar är vi alla olika utifrån vår tidigare historia, erfarenheter, kunskaper och ålder. Första budet i samspelet med andra människor är emellertid respekten för varandras olikheter. Det är också avgörande med avseende på hur den enskilda människan tacklar sin kris. Det vidare krisförloppet präglas av hur man blir bemött av omvärlden vid varje tidpunkt. Förståelse för var man är i krisförloppet är viktigt.

I den akuta fasen är användning av försvarsmekanismerna en bemästringsstrategi. Att möta förståelse för det gör att man får mer tid att ta in det som har hänt för att kunna gå vidare i krisförloppet när man själv är mogen för det.