Ångestbehandling vid cancer

Lindrande behandling vid långt framskriden cancersjukdom.

Definition

Lindrande eller palliativ medicin omfattar behandling samt forskning och kompetensutveckling rörande patienter med obotlig livshotande sjukdom. Det omfattar av tradition främst patienter med cancersjukdom, men behandlingsprinciperna är relevanta även för andra sjukdomsgrupper, till exempel progressiva neurologiska sjukdomar samt svår hjärt- och lungsjukdom.

Depression vid långt framskriden sjukdom

Patienter med långt framskriden cancersjukdom kan plågas av flera slags psykiska problem. De vanligaste är depression, ångest och delirium. Ångestsyndrom är en grupp tillstånd som förknippas med bland annat rädsla och oro. Vissa syndrom präglas av korta och intensiva anfall, till exempel panikångest, medan andra är av mer kroniskt ihållande karaktär, till exempel generaliserad ångest.

Förekomst

Förekomsten av psykiska besvär är något högre hos allvarligt sjuka än i den generella befolkningen. Frekvensen beror på var i sjukdomsförloppet patienten befinner sig. Ångest och depression dominerar i den tidiga sjukdomsfasen. Depression och ångest kan ibland manifestera sig som kroppsliga symtom som uttalad smärta, obehag och andningsbesvär.

Diagnostik

Diagnostiken bör i huvudsak bygga på samtal mellan läkaren och patienten. Läkaren bör använda sitt sunda förnuft och försöka skilja mellan normala psykologiska reaktioner och psykiska tillstånd som kräver specifik behandling. Grundsjukdomen eller läkemedelsbiverkningar kan ge upphov till flera av symtomen.

Symtom och tecken på ångest

Vanliga ångestsymtom är ängslan, inre oro, bristande förmåga att slappna av, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, sömnproblem, andningsproblem, svettning och hjärtklappning. Hos barn kan ångest visa sig som klängighet, rädsla för att skiljas från närstående i familjen eller generell oro.

Behandling

Målet med behandlingen är att dämpa patientens ångest och spänningsnivå. Tidigt under behandlingen av en cancersjukdom avvaktar man ofta förloppet av ett ångesttillstånd i 1–2 veckor. Hos en del kommer då tillståndet att lugna ner sig av sig själv. I senare stadier av cancersjukdomen påbörjar man ofta behandlingen av ångest tidigare. Vid panikanfall bör läkemedelsbehandling användas.

Icke-farmakologisk behandling

Grunden för icke-farmakologisk behandling och förebyggande av psykiska problem är målinriktade samtal och genomtänkt psykologisk omsorg. Läkarens stöttande samtal vid ångest är ofta ännu viktigare, och konkret information till patienten är av stor betydelse.

Det är viktigt att tillåta patienten att ha känslomässiga reaktioner. Bekymmer och problem måste tydliggöras i samtalet. Patienten måste få vara med i beslutsdiskussioner om behandlingen. Sätt upp realistiska mål.

Läkemedelsbehandling

Vanligtvis är man från medicinskt håll bekymrad över att patienten ska utveckla beroende av ångestdämpande och lugnande mediciner. Sådana bekymmer är inte aktuella för patienter med kort förväntad livstid. Därför är bensodiazepiner de mest aktuella preparaten. Stolpiller kan i enstaka fall användas för patienter som inte kan svälja. För att upprätthålla en viss lugnande och symtomlindrande effekt måste man vara beredd på att öka dosen över tid, ibland till flera gånger startdosen.

Uttalad ångest

Vid uttalad ångest kan midazolam ges i kontinuerlig infusion under huden. Behandlingen ges framför allt till patienter med svår ångest under deras sista levnadsveckor. Målet i den här situationen är ångestlindring och symtomlindring, som ibland kan medföra sänkt medvetande, men målet är inte permanent sömn. Behandlingen övervakas noga av sjuksköterskor och läkare.

Andra ångestsyndrom

Bensodiazepiner är också förstahandsmedel vid andra ångestsyndrom, och episoder med ångest kan behandlas på liknande sätt som beskrivits ovan. En typ av antidepressiva läkemedel (SSRI-preparat) kan vara aktuella vid paniksyndrom och tvångssyndrom hos patienter med samtidig depression.

Lindrande behandling vid långt framskriden cancersjukdom

• Smärtbehandling
• Illamående och kräkningar
• Förstoppning
• Muntorrhet
• Andningsbesvär
• Allvarlig avmagring och försvagning
• Depression
• Delirium
• Palliativ behandling av delirium - för vårdpersonal