Akut myeloisk leukemi, diagnos

När misstänker man akut myeloisk leukemi?

Tidiga symtom vid akut myeloisk leukemi (AML) kan påminna om en vanlig infektion, till exempel förkylning eller influensa. Känsla av svaghet eller utmattning, förlorad matlust, viktnedgång och feber kan känneteckna AML i inledningsfasen.

Andra tecken på sjukdomen kan vara svullna och lättblödande slemhinnor i munnen, ledsmärtor och smärtor i ben, förstorad lever eller mjälte, förstorade lymfkörtlar – små kulor som du känner enklast på halsen, i armhålorna eller i ljumsken. Eventuellt kan rubbningar i centrala nervsystemet ge symtom som huvudvärk, yrsel, kräkningar, grumlig syn och i vissa fall epileptiska anfall.

Mer specifika tecken på sjukdomen orsakas av att normalt fungerande blodceller ersätts av omogna cancerceller. Brist på de olika cellfamiljerna i blodet ger olika symtom:

• Brist på röda blodceller, vilkas uppgift är att transportera syre i blodet. Det ger anemi ("blodbrist") och därmed andfåddhet, svaghetskänsla och blek hud.
• Brist på normalt fungerande vita blodceller speglar deras uppgifter, som är att bekämpa infektioner i kroppen och du blir lättare mottaglig för infektioner.
• Brist på blodplättar leder till att du lättare får blåmärken och blödningar, eftersom de har till uppgift att få blodet att levra sig. Näsblod och blödande tandkött, samt oförklarliga blåmärken och små blåsvarta märken (petekier) i huden är typiska tecken.

Hur ställer läkaren diagnosen leukemi?

Om läkaren misstänker att du lider av leukemi, krävs ett antal prover för att bekräfta eller avfärda diagnosen. Det finns fyra huvudtyper av leukemi och ett antal undergrupper. Dessa måste skiljas från varandra, eftersom behandlingen beror på vilken typ som föreligger.

Det finns tre prover som är särskilt viktiga för att upptäcka tillståndet:

• Blodprov: Vid AML visar blodproverna ofta för många vita blodceller (celler som dock fungerar dåligt), medan de två andra celltyperna i blodet, röda blodceller och blodplättar, ofta har ett lägre antal än normalt. Mikroskopi av blodet kan visa förekomst av omogna vita blodceller, dessa ser ut som cellerna i benmärgen – där produktionen sker. Detta är ett typiskt fynd vid akut leukemi och föranleder utredning med avseende på detta.
• Benmärgsprov: Den här undersökningen är nödvändig för att kunna ställa en säker diagnos. Undersökningen görs i lokalbedövning. Man gör ett litet hål med en kraftig spruta genom hud och ben in till mitten av benet, oftast i höftkammen men ibland i bröstbenet, och därefter suger man ut någon milliliter benmärg. En specialist tittar därefter på ett utstryk av benmärgen i mikroskop för att bedöma om den innehåller cancerceller. Benmärgscellerna undersöks också med så kallad flödescytometri, en metod som påvisar specifika markörer för olika cellslag – metoden är viktig för att avgöra om leukemi föreligger och vilken undertyp det är.
• Lumbalpunktion: Det är en undersökning av vätskan som omger ryggmärgen, spinalvätskan. Undersökningen går till så att en tunn nål sticks in i hålrummet runt ryggmärgen mellan ryggkotorna i nedre delen av ryggen (lumbalt). Detta är viktigt vid akut lymfatisk leukemi, men oftast inte aktuellt vid AML. Syftet med undersökningen är att kartlägga om det finns leukemi/cancerceller även här, och i förekommande fall ge riktad behandling till centrala nervsystemet.

Utöver de ovan nämnda undersökningarna kan man utföra en rad andra undersökningar för att utesluta annan sjukdom, samt för att bedöma omfattningen av sjukdomen.

Om det visar sig att du har AML kan specialistläkaren (hematologen), som tittar på dina prover i mikroskop, även säga något om vilken undergrupp det rör sig om.