Akut myeloisk leukemi, AML
Akut myeloisk leukemi är en blodcancerform där omogna myelocyter, en typ av vita blodkroppar, förökas okontrollerat, vilket leder till minskat antal normala blodkroppar.
Vad är akut myeloisk leukemi?
Akut myeloisk leukemi, AML, är en form av cancer där omogna vita blodkroppar av myeloid typ (myelocyter), växer och delar sig okontrollerat. Sjukdomen drabbar de tidiga förstadierna i blodbildningen, vilket kan leda till avvikande blodceller av flera slag, ibland även röda blodkroppar. Den okontrollerade tillväxten av myelocyter gör att antalet normala blodceller, det vill säga röda och vita blodkroppar samt blodplättar (trombocyter), oftast blir färre. Cancern kan indelas i undergrupper efter cancercellernas utseende, egenskaper och genetik. De avvikande cellerna finns oftast i benmärg och blod.
Varje år insjuknar cirka 350 personer i AML i Sverige. Sjukdomen förekommer i alla åldrar, men risken att drabbas ökar med stigande ålder. Medianåldern vid diagnos är 71 år.
Symtom
Symtomen brukar utvecklas under en relativt kort period, men det kan ibland vara mer utdraget. Vanliga symtom är:
- Trötthet som delvis beror på lågt blodvärde (hemoglobin).
- Infektionsbenägenhet som beror på färre friska vita blodkroppar.
- Blödningar i hud och slemhinnor som beror på färre blodplättar (trombocyter).
- Nattsvettningar och smärta i skelettet är också symtom som kan förekomma.
Lever du med myelom?
Då vill vi bjuda in dig till att delta i en enkätundersökning. Den här enkäten riktar sig till dig som lever med myelom eller är närstående till någon med myelom. Enkätundersökningen handlar om erfarenheter, frågor och behov kopplade till återfall (relaps) vid myelom.
Orsak
Cancercellernas förmåga att mogna är störd. Den okontrollerade tillväxten leder till att bildningen av normala vita blodkroppar hämmas och att det kan bli brist på andra celltyper i blodet som röda blodkroppar och blodplättar. I de flesta fall finns det ingen orsak till sjukdomen. Strålning och tidigare cytostatikabehandling kan medföra ökad risk, men de flesta patienter har ingen känd utlösande orsak.
Diagnos
Vid allmänsymtom, blödningssymtom eller infektion av oklar orsak kan ett blodprov visa blodbrist (anemi) och andra avvikelser som kan ge misstanke om sjukdomen. Kompletterande blod och benmärgsprov kan visa fynd som kan tyda på AML. Det typiska fyndet är en ökning av andelen omogna celler, så kallade blaster, (≥20 procent) i blod och/eller benmärg.
Behandling
Målet med behandlingen är oftast bot och förebyggande av återfall. I vissa fall kan symtomlindring vara målet. Först behandlar man för att återställa normal blodbild, normal benmärgsbild och gott allmäntillstånd. Behandlingen fortsätter sedan för att minska risken för återfall. Smärt- och symtomlindrande behandling inklusive blodtransfusion ges i alla fall där det behövs, även då bot inte är möjligt.
Läkemedelsbehandlingen inleds med en intensiv kombination av cellgifter (så kallad induktionsbehandling), som alltid leder till en hämning av benmärgen med ökat behov av blodtransfusioner. Benmärgen behöver 3–4 veckor för att komma igång igen, och under den här perioden ges ofta förebyggande behandling för att förebygga infektion med bakterier, svamp och virus. Efter den inledande behandlingen ges efterbehandling (konsolideringsbehandling).
Stamcellstransplantation (tidigare ofta kallad benmärgstransplantation) kan bli aktuell för patienter som har ett gott allmäntillstånd och är under cirka 65–70 års ålder. Donatorn är oftast en familjemedlem eller en registergivare ur något internationellt donatorsregister. Donatorn måste vara väl matchad avseende vävnadstyp (HLA). Stamcellstransplantation görs ofta som del i den tidiga behandlingen för patienter med högrisksjukdom, men kan också bli aktuell efter behandling av återfall i sjukdomen.
Lever du med urinblåsecancer?
Delta i Netdoktors enkätundersökning om urinblåsecancer och bidra du till att belysa hur vårdsituationen för personer med urinblåsecancer och deras närstående ser ut samt på vilka områden vården kan förbättras.
Prognos
Hos 70–90 procent av alla vuxna under 70 år uppnås komplett remission, det vill säga normalisering av blodprover och mikroskopisk bild av benmärgen. Motsvarande siffra för personer över 70 år är 50 procent. Vid återfall är behandlingsresultaten generellt betydligt sämre, men varierar mycket mellan olika personer.
Svenska registerdata talar för att femårsöverlevnaden för patienter med ålder 59 år eller yngre vid diagnostidpunkt är mellan cirka 50 och 65 procent, med bättre överlevnad ju yngre patienten är. För patienter med ålder 60 år eller äldre vid diagnostidpunkt är femårsöverlevnaden cirka 30 procent och där under, beroende på åldersgrupp, med sämre prognos med stigande ålder.
