Ensamstående män löper större risk för död i hudcancer

Malignt melanom, hudcancer, är en av de snabbaste ökande cancerformerna och utgör ett allt större hälsoproblem även bland yngre individer i Sverige. Nu har svenska forskare, från bland annat Karolinska Institutet och Linköpings universitet, för första gången studerat på en mer detaljerad nivå kopplingen mellan prognosen vid hudmelanom och om patienten lever ensam eller tillsammans med en partner genom att använda unika registerdata från Nationella kvalitetsregistret för hudmelanom.

Forskarna undersökte överlevanden för mer än 27 000 melanompatienter i relation till om de levde ensamma eller tillsammans med en partner och studien är baserad på alla melanom som diagnostiserades i Sverige mellan 1990-2007. 

Melanom i huden kan botas om tumören opereras bort innan spridning skett till andra delar av kroppen. För tunna hudmelanom som upptäcks tidigt är långtidsöverlevnaden i Sverige över 90 procent. För patienter vars melanom redan spridit sig när de upptäcks är prognosen däremot mycket sämre. Tidig upptäckt är därför avgörande för en god prognos

– Vi har kunnat visa det som läkare som arbetar kliniskt med hudcancerpatienter misstänkt länge, nämligen att ensamstående män med hudmelanom har en mer avancerad sjukdom vid diagnos och därmed en sämre chans att överleva i sjukdomen. Vår studie visar att detta gäller män i alla åldrar oavsett utbildningsnivå och bostadsort, säger studiens försteförfattare, Hanna Eriksson, med. dr vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet och verksam som läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Hudcancer kan botas om tumören opereras bort innan spridning skett till andra delar av kroppen. Hudmelanom som upptäcks tidigt är långtidsöverlevnaden i Sverige över 90 procent. För patienter vars melanom redan spridit sig när de upptäcks är prognosen däremot mycket sämre. Tidig upptäckt är därför avgörande för en god prognos.

Forskarna fann även att ensamstående äldre kvinnor har en mer framskriden sjukdom vid diagnosen, men för ensamstående kvinnor som grupp sågs ingen effekt på överlevnaden.