Cancersjuka borde få direkt kontakt till berörda läkare, personal ang blodprov och behandling och relevanta frågor t.ex. oroligheten och hälsotillstånd men det är så svårt. Man blir hänvisad till 511 ställen men inget rätt svar mot oron/besvär.
Alla beter sig så konstiga till sist man tappar lust att kontakta. Anhöriga blir också hänsynslösa, alla har inte folk hemma som hjälper till, det är så helvete helvete att ingen kan beskriva av lidelser ofta, patienter med cancer kan inte ha tålamod och springa hit och dit.
Varför finns inte tillräcklig hjälp, resurser, empati, medkänsla någonstans i landet. Alla nästan skriker och gråter p.g.a. besvär. Lagerna ändras varje år och är komplicerade för att följa eller förstå riktig. Är det så skamligt att få sjukdomar i Sverige.
Är desperat/orolig/ledsen/skäms.
Hej!
För att cancersjuka snabbare ska utredas och få rätt diagnos samt omhändertas av personal med rätt kompetens har Sverige sedan 2014 satsat med direktiv från regeringen på ”standardiserade vårdförlopp”. Från höggradig misstanke om cancer till diagnos är det beräknat att det bara ska ta ett visst antal dagar. Allt för att undvika ovissheten. Bättre veta vad du har att brottas med än att leva i ovisshet.
Dessutom i samma satsning jobbar cancervården för att var och en med cancerdiagnos ska veta vilka sköterskor och läkare som har hand om just dig som enskild cancerpatient. Målet är att skapa kontaktsjuksköterskor till alla cancerpatienter.
