Olika former av remission vid multipelt myelom

Myelom - en smygande sjukdom 

I regel är sjukdomsprogressen vid myelom långsam och sjukdomen kan vara asymtomatisk (inte ge några symtom) i flera år innan man märker av sjukdomen igen. Asymtomatiskt myelom kallas även för smoldering myeloma (engelska), vilket i en direktöversättning på svenska blir ”pyrande” eller ”glödande” myelom. 

Asymtomatisk myelom (smoldering myeloma)

14 procent av myelompatienterna har asymtomatiskt myelom vid diagnos. I regel är sjukdomsutvecklingen långsam och myelomsjukdomen kan vara asymtomatisk i flera år innan patienten får några symtom. 

Om symtom eller rubbningar i kroppens funktioner uppmärksammas, har det utvecklats till symtomatiskt myelom och då behöver man behandla sjukdomen. 

MGUS (monoclonal gammopathy of undetermined significance) 

Vid tillståndet MGUS (monoclonal gammopathy of undetermined significance) har man, på liknande sätt som vid myelom, en M-komponent, det vill säga förhöjda nivåer av vissa antikroppar. 

MGUS räknas  inte som en sjukdom i sig och man har oftast inga symtom eller fynd som talar för cancer. Däremot har personer med MGUS en ökad risk att utveckla vissa typer av blodcancer. Personer med MGUS bör därför gå på regelbundna kontroller inom sjukvården, ifall M-komponenten stiger. 

M-komponenten stiger långsamt och tecken på cancer kan då upptäckas i ett tidigt skede. 

Lägre M-komponent

Vid asymtomatisk myelom och tillståndet MGUS har man en lägre M-komponent än vid symtomatisk (behandlingskrävande myelom). M-komponent innebär förhöjda nivåer av antikroppar på liknande sätt som vid myelom, men vid behandlingskrävande myelom är nivån på M-komponenten högre. 

Behandlingskrävande myelom

Vid behandlingskrävande myelom (kallas även symtomatisk myelom eller aktiv myelom) har myelomcellerna (de monoklonala plasmacellerna) ökat i antal, vilket också gör att den så kallade M-komponenten stigit. 

Behandling startar antingen när sjukdomen redan är aktiv, vilket den kan vara redan vid diagnostillfället, eller när man genom prover och undersökningar (biomarkörer) ser att sjukdomen snart kommer börja ge symtom. 

Vad händer i kroppen vid myelom-behandling?

Om man för första gången får behandling mot sin myelomsjukdom kallas det för ”första linjens behandling”. 

Under de senaste 10 åren har många nya behandlingar och läkemedel blivit tillgängliga för behandling av myelom, vilket har inneburit att överlevnaden har ökat.  

Målet med första linjens behandlingen är: 

• att få kontroll över sjukdomen genom att minska antalet cancerceller 

• att reversera (backa eller trycka tillbaka) eller stoppa utvecklingen av komplikationer
  som uppstått på grund av myelomsjukdomen
  
  

• att behandlingen och medicineringen ska vara tolererbar för patienten, och
  
  

• att behandlingen inte ska påverka ett eventuellt behov av insamling av stamceller

Läs mer om olika behandlingar vid myelom här!

Vad är remission?

Eftersom myelom är en kronisk sjukdom innebär det att den inte går att bota. Med dagens behandlingar kan man dock ”trycka ner” sjukdomen och göra så att den hamnar i något som kallas remission. 

Remission innebär att tillverkningen av nya cancerceller avtagit och att M-komponenten försvunnit eller har hamnat på en så kallad ”platå”, vilket innebär att den stannar på en viss nivå. Vid remission ska även symtomen och komplikationer av sjukdomen ha lindrats.   

Olika former av remission:

• Komplett respons, CR (på engelska: ”complete response”) + negativ immunfixation i serum och urin.
  
  

• CR innebär att man i prover inte kan hitta någon påvisbar M-komponent och det finns mindre än 5 procent plasmaceller i benmärg (vid myelom är det plasmaceller, en typ av vita blodceller, som blir ”sjuka” och omvandlas till cancerceller).
  
  

• Man kompletterar ofta med så kallad immunofixation, vilken gör att man kan avgöra vilken immunglobulinklass (typ av antikroppar) M-komponenten tillhör.
  
  

• Mycket god partiell respons, VGPR (på engelska: ”very good partial response”)
  
  

• VGPR innebär att nivåerna av M-komponenten (i serum) minskat med med 90 procent eller mer, och att monoklonala lätta kedjor (M-komponenten i urin) minskat mindre än 100 mg/24 tim.
  
  

• Dessutom ska det skett en tillbakagång (regress) av nedsättning på organ och vävnad som orsakats av myelomsjukdomen, såsom hyperkalcemi (förhöjt kalciumvärde i blodet), njursvikt, anemi (lågt blodvärde) och skelettförändringar. 

• Partiell respons, PR (på engelska: ”partial response”)
  

• PR innebär en minskning av M-komponenten (i serum) med 50 procent eller mer, och monoklonala lätta kedjor i urin med 90 procent eller mer, eller till mindre än 200 mg/24 tim. 
  
  

• Dessutom ska det skett en tillbakagång (regress) av nedsättning på organ och vävnad som orsakats av myelomsjukdomen, såsom hyperkalcemi (förhöjt kalciumvärde i blodet), njursvikt, anemi (lågt blodvärde) och skelettförändringar. 
  
  

• Om FLC (prov där man mäter fria lätta kedjor i blod istället för urin) används för analys krävs 50 procent eller större minskning av skillnaden mellan involverad och icke involverad fria lätta kedjor. 

• Minimal respons, MR (på engelska minimal response)
  

• MR innebär att M-komponenten sjunkit  med 25–49 procent.

• Stabil sjukdom, SD (På engelska: stable disease)
  

• Betyder att nivån på M-komponenten varken stiger eller sjunker, den ligger på en och samma nivå.

Hur länge kan man befinna sig i remission?

Hur myelomsjukdomen håller i sig lugn varierar. Oftast kan remissionen upprätthållas under längre perioder. Vissa patienter blir rekommenderade att fortsätta med en eller flera av läkemedlen även under remission, i mindre doser. Det kallas då underhållsbehandling. 

Men eftersom myelom är en förlöpande sjukdom, kommer den i de allra flesta fall bli mer aktiv igen – myelomcellerna som klarade sig undan den tidigare behandlingen kommer börja föröka sig, M-komponenten kommer återigen att stiga och ett återfall (relaps) kommer att inträffa.

Vad händer vid återfall (relaps)?

Under remission efter avslutad behandling och under underhållsbehandling kommer man som patient få gå på kontinuerliga kontroller hos hälso- och sjukvården, på så sätt kan man i god tid upptäcka eventuella förändringar eller utveckling (progress) i sjukdomen.  Vid myelom är att den väldigt sällan sjukdomen ”brakar lös”. Under uppföljningsbesöken hos sjukvården tittar vårdpersonalen på pålitliga markörer i blodet, främst M-komponenten som visar när sjukdomen börjar bli aktiv igen. Man har därför oftast mycket god tid på sig att diskutera när man ska påbörja behandlingen och vilken behandling man ska använda sig av. 

Vid ett återfall kan man man antingen få en ny typ av behandling eller återuppta den behandling som man tidigare fått för sin myelomsjukdom. Idag finns många olika läkemedel att välja mellan vid myelom och man brukar kunna hitta behandling som både är effektiv och tolererbar för patienten. 

Läs också:

• M-komponent och fria lätta kedjor vid myelom – vad är det?

• Här är prover och undersökningar som görs vid myelom

• Ordlista för dig med myelom