Så bedöms stadium och prognos vid mantelcellslymfom

Prognosen för patienter med mantelcellslymfom ser olika ut beroende på faktorer som hur gammal patienten är, om hen har andra sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdom, leversjukdom eller njursjukdom. Även genetiska faktorer som kromosomavvikelser i cancerceller har också en inverkan på prognosen. Genetiska faktorer i cancercellerna kan exempelvis påverka hur en patient svarar på behandlingarna.

I Sverige insjuknar runt 100 personer årligen i mantelcellslymfom. Går man utan behandling har sjukdomen i allmänhet ett snabbt förlopp, med undantag för en undergrupp av patienter med stillsam sjukdom som i vissa fall inte alltid behöver behandling.

Men det finns ett ljus, forskningen går framåt och likaså nya läkemedel och behandlingar. Framöver hoppas man kunna förbättra behandlingsresultaten ytterligare och målet för det nationella vårdprogrammet för mantelcellslymfom är att alla patienter i Sverige ska ha tillgång till likvärdiga behandlingsmöjligheter. Tillgång till rehabilitering och god livskvalitet under och efter behandling är även det viktiga mål i vårdprogrammet.

Stadiumindelning och prognos vid mantelcellslymfom

För att kunna ställa en diagnos vid mantelcellslymfom krävs i första hand en kirurgisk biopsi. Ofta kan cancercellerna återfinnas i lymfkörtlar, mjälten, benmärg eller annan vävnad. I vissa fall av mantelcellslymfom, med cirkulerande lymfomceller i blod, kan flödescytometrisk analys utföras på perifert blod.

Även om en diagnos kan ges vid en benmärgsundersökning bör patienten en lymfkörtelbiopsi utföras. Detta eftersom vävnaden i lymfkörtlar kan skilja sig från benmärg. När läkarna har fastställt att en person har mantelcellslymfom är nästa steg att ta reda på i vilket stadium sjukdomen befinner sig i och hur aggressiv den är. På så sätt kan läkare bedöma sjukdomsprognosen. 

Steg för dig vid utredning för mantelcellslymfom

• Lymfkörtelbiopsi: ett prov från en lymfkörtel eller bortoperation av en hel lymfkörtel. Ibland räcker det att diagnos kan ställas via ett benmärgsprov eller blodprov, om det visar sig finnas lymfomceller i blodet.

• Blodprover: Blodprover tas för att kolla olika blodvärden. Inför eventuell behandling bör hepatit- och HIV-prover tas eftersom speciella åtgärder behöver vidtas vid dessa infektioner.
  
  

• Benmärgsbiopsi: ett prov från den mer fasta vävnaden i benmärgen. Provet skickas vidare för analys till en patolog (specialistutbildade läkare som undersöker vävnader för att identifiera sjukdomar).
  
  

• Datortomografi av bröstkorgen och buk/bäcken.
  
  

• PET-kamera (som används för att diagnostisera tumörer och för att följa effekterna av en behandling),ingår inte som rutinundersökning men kan ge tilläggsinformation och rekommenderas för de få patienter som har en lokaliserad cancer, det vill säga att tumören inte spridit sig från modertumören.
  
  

• Analys av TP53 mutation via klinisk genetik (undersökning av arvsmassans inverkan på sjukdomar): Mutationer (förändringar) i TP53-genen kan göra att cancerceller växer och sprids i kroppen. Förekomst av TP53 mutation är förenat med sämre prognos.

Behandling vid mantelcellslymfom

Cancerformen mantelcellslymfom är idag inte botbar och majoriteten av patienterna har spridd sjukdom, men patienter ges en intensiv behandling. Behandlingen består i allmänhet av en kombination av cytostatika (cellgifter) och antikroppsbehandling som ges genom dropp.

Är patienten yngre än 70 år så behandlas hen dessutom ofta med stamcellstransplantation.

En vanlig behandling till äldre patienter är en kombination av  cytostatika, bendamustin (kemoterapiläkemedel), och antikroppen rituximab. I enstaka fall kan sjukdomen behandlas med strålbehandling, och i vissa fall med stillsamt förlopp kan man avvakta med behandling till dess att symtom uppträder. 

För äldre patienter som inte kan genomgå en stamcellstransplantation ges andra kombinationer av läkemedel och behandling.

Prognosen har förbättrats avsevärt och forskningen går ständigt framåt med nya behandlingstyper och alternativ för att den som är sjuk ska få må så bra som möjligt och bromsa sjukdomsförloppet.

Så ser prognosen ut 

Idag kan de flesta patienter leva under lång tid efter att diagnosen ställs och prognosen vid mantelcellslymfom har de senaste årtiondena successivt förbättrats.
Hos den yngre gruppen patienter (under 70 år) har man sett att en del kan leva längre utan symtom. Äldre patienter, patienter med andra sjukdomar samt de patienter som har omogna tumörceller eller många celler i delning har sämre prognos.

Idag finns det dock ett stort antal nya läkemedel under utveckling för behandling vid mantelcellslymfom. Så prognosen för sjukdomen är under ständig förbättring i takt med nya läkemedelskombinationer och behandlingsmetoder.

Här kan du läsa mer om nya behandlingsmöjligheter vid mantelcellslymfom