Lymfom är ett samlingsnamn för många cancersjukdomar

Varför finns det så många lymfomsjukdomar?

Lymfocyterna, som är en typ av vita blodkroppar, ingår i kroppens immunförsvar och kan beskrivas som kroppens soldater som dagligen kämpar mot inkräktare såsom bakterier, virus, parasiter eller svamp. De kan också  eliminera kroppsegna celler som det blivit fel på, till exempel celler som börjar dela sig ohämmat – allt för att förhindra att felprogrammerade celler ska dela sig och spridas i kroppen. 

B-celler och T-celler

Lymfocyterna delas i sin tur in i undergrupperna B-lymfocyter (B-celler) och T-lymfocyter (T-celler). Det är celler som är ”specialstyrkan” med specifika arbetsuppgifter. B-lymfocyternas viktigaste uppgift är att skydda mot bakterier medan T-lymfocyternas främsta uppgift är att skyddar mot virus och svamp.

Cancer uppstår när det blivit fel i en cells arvsmassa

Cancer uppstår när det blivit en förändring, eller mutation,i en cells arvsmassa (DNA). För att cancer ska uppstå behövs ett flertal mutationer. Förändringarna i arvsmassan kan exempelvis göra att cellen inte dör som den ska eller att den delar sig snabbare än normalt och helt okontrollerat. Det kan i sin tur leda till en anhopning av skadliga celler (cancerceller), vilket i sin tur kan leda till tumörer. Vid vissa cancersjukdomar bildas dock inte tumörer i form av knölar, däremot kan man vid provtagning och undersökningar se att antalet cancerceller i kroppen är många. Om många cancerceller i kroppen produceras kan det leda till att andra friska och viktiga celler trängs undan, vilket kan skapa många olika och allvarliga problem.

Lymfomsjukdomar uppstår i B-celler och T-celler

Vid lymfom har en del av de vita blodkropparna, lymfocyterna, omvandlats till cancerceller. Vanligast är att lymfom uppstått i B-celler, men cancern kan också uppstå i T-celler. 

För att bestämma vilken typ av lymfom en person drabbats av behöver man därför kolla på vilka celler som cancern utvecklats ifrån. Nästa steg är att undersöka i vilken mognadsfas eller utvecklingsstadium de canceromvandlande lymfocyterna (B-cellerna eller t-cellerna) befinner sig i. Utifrån det kan man sätta en diagnos. 

Vissa lymfomsjukdomar är snabbväxande – andra långsamt växande

Vissa lymfom sjukdomar är högmaligna lymfom, det vill säga snabbväxande, som är en mer aggressiv cancersjukdom. Symtomen finns då redan vid diagnos och sjukdomen kräver snabb behandling. 

Lågmaligna (indolenta) lymfom, det vill säga långsamt växande lymfom är vid diagnos oftast symptomfria. Cancersjukdomen kan då ha upptäckts vid en provtagning i samband med ett annat vårdbesök. Långsamt växande lymfom behöver heller inte alltid behandling på en gång, eftersom sjukdomen ännu inte ger några symtom. Exempelvis gäller detta vid symtomfri KLL. Mer om det kan du läsa här.

Vad är innebär Hodgkins lymfom och Non-Hodgkins lymfom?

Lymfom kan även delas in i två stora grupper som kallas Hodgkins lymfom och Non-Hodgkins lymfom. Båda är lymfom och har sitt ursprung i blodcellerna som kallas för lymfocyter. Den främsta skillnaden mellan Hodgkins lymfom och non-Hodgkins lymfom är vilka typer av undergrupper av lymfocyter som är involverade i cancersjukdomen. 

När sjukvårdspersonal misstänker lymfomsjukdom kan de undersöka cancercellerna hos patienten och på så sätt se vilken typ av lymfocyt cancern utvecklats ifrån. De kan också se vilka egenskaper cancercellerna har. Om läkarna då finner att det finns en specifik typ av onormal cell som kallas Reed-Sternberg-cell, klassificeras lymfomet som Hodgkins lymfom. 

En Reed-Sternberg-cell är en stor, elakartad B-lymfocyt med dubbla cellkärnor. Om det inte finns någon Reed-Sternberg-cell handlar det om Non-Hodgkins lymfom.

Non-Hodgkins lymfom är vanligare

De två huvudtyperna av Hodgkins sjukdom är klassiskt Hodgkin-lymfom och nodulärt lymfocyt-dominerande Hodgkin-lymfom. Enligt cancerfonden utgör ungefär tio procent av lymfomsjukdomarna av Hodgkins lymfom. Resterande lymfomsjukdomar går under begreppet Non-Hodgkins lymfom. 

Aggressiva och indolenta

Vid Non-Hodgkins lymfom finns därför många olika typer av lymfomsjukdomar som delas in i typerna: snabbväxande (aggressiva) och indolent (långsamt växande). Man tittar även på om cancercellerna har utvecklats från B-celler (B-lymfocyter) eller T-celler (T-lymfocyter).

T-cellslymfom är en ovanlig cancersjukdom som delas in i mer än 10 olika subtyper. I Sverige insjuknar årligen cirka 100 personer i någon form av T-cellslymfom. T-cellslymfom är aggressiva. Klick här för att läsa mer om T-cellslymfom.  

B-cellslymfom är vanligare än t-cellslymfom och det finns många olika typer av B-cellslymfom. Här är några exempel:

• Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) och småcelligt lymfocytärt lymfom (SLL)
  KLL eller SLL är en långsamt växande cancer (indolent). KLL och SLL är samma sjukdom. Vid KLL finns främst cancercellerna i blodet och i benmärgen och vid SLL hittar man dem främst i lymfknutorna. 
  
  

• Diffust storcelligt B-cellslymfom
  Oftast aggressiv (snabbväxande) cancer.
  
  

• Follikulär lymfom
  Oftast en långsamt växande cancer (indolent). Det finns också flera subtyper av follikulär lymfom.
  
  

• Mantelcellslymfom
  Aggressiv (snabbväxande) cancer.
  
  

• Burkitt lymfom
  Aggressiv (snabbväxande) cancer som främst förekommer bland barn och unga vuxna. Burkitt lymfom kan i sin tur delas in i tre huvudgrupper.
  

Vilka symtom kan lymfom ge?

Vilka symtom man får vid lymfom skiljer sig något mellan de olika lymfomsjukdomarna eftersom de har olika sjukdomsförlopp – vissa är snabbväxande och mer aggressiva medan andra är långsamt växande och kommer mer smygande. Symtomen beror också på var sjukdomen är lokaliserad och vilken spridning cancern fått.

Vissa lymfomsjukdomar som är långsamt växande upptäcks dessutom ofta av en slump vid provtagning i samband med ett annat vårdbesök. Då har sjukdomen ännu inte hunnit ge några tydliga symtom.

Här är några vanliga symtom som kan uppstå vid lymfom: 

• Förstorade lymfkörtlar. En eller flera förstorade lymfkörtlar är ett vanligt symtom vid lymfom. De kan kännas som en svullnad eller knöl på halsen, i armhålan eller i ljumsken. 

• Smärta. Om lymfomsjukdomen påverkat skelettet kan det ge smärtor.

• Trötthet (exempelvis på grund av lågt blodvärde. Se nedan)

• Dålig aptit och ofrivillig viktnedgång

• Feber

• Andfåddhet och fyllnadskänsla. Om lymfomsjukdomen är utbredd i buken eller i bröstkorgen kan det påverka andning och mag- och tarmkanalens funktion.

Om lymfomsjukdomen påverkar benmärgen:

• Anemi (lågt blodvärde, blodbrist) betyder att det är för lite hemoglobin i blodet. Hemoglobin finns inne i de röda blodkropparna och har till uppgift att binda syre. Det innebär att hemoglobinet har den livsviktiga funktionen att transportera syre från lungorna till kroppens celler. Vid lymfom kan cancercellarna tränga bort andra celler i benmärgen såsom röda blodkroppar och resultatet är en minskning av antalet röda blodkroppar i blodet. Det leder till minskad tillgång till syre, vilket kan ge symtom som trötthet, blek hud och snabb andfåddhet vid ansträngning.
  
  

• Brist på vita blodkroppar (leukopeni) vilket kan göra en mer mottaglig för infektioner. 

• Brist på blodplättar (trombocytopeni). Kan ge blåmärken och blödningar i näsa och tandkött 

Läs mer:

• Läs artiklar och faktablad om olika lymfomsjukdomar här