Lungcancer – icke småcellig

Lungorna består av två lunglober på vänster sida av bröstkorgen och tre lunglober på höger sida. Lungans funktion är att sköta utbytet av gaser mellan kroppen och atmosfären. Växelvis utandas nedbrytningsämnet koldioxid och luftens syre andas in. Alla kroppens organ behöver syre för att kunna fungera.

Lite om lungcancer

Det finns två huvudtyper av lungcancer: Icke småcellig och småcellig lungcancer. Det här faktabladet handlar om den icke småcelliga typen.

I Sverige får totalt cirka 3 500 personer lungcancer varje år, ungefär 80% är en icke småcellig typ.

Icke småcellig lungcancer, vad är det?

Det finns tre huvudtyper av icke småcellig lungcancer. De får sina namn av celltypen, och kallas därför skivepitel, adenokarcinom och storcellig cancer. Dessa är ofta grupperade tillammans, oavsett celltyp. Om sjukdomen är avgränsad finns det möjlighet att bota den med hjälp av operation.

Prognosen

För dem som kan opereras är prognosen beroende av flera olika saker, som till exempel tumörstorlek och allmäntillstånd. De flesta patienter har en tumör som inte kan opereras, men kan få strålbehandling för att lindra besvären.

Symtom

Lungcancer kan ge många symtom utifrån var den är belägen och hur utbredd sjukdomen är. Vanliga symtom är kronisk hosta, heshet och andfåddhet. Det kan också förekomma bröstsmärtor, svullnader på halsen och i ansiktet och blodblandad saliv. Upprepade lunginflammationer bör väcka misstanke och kontrolleras ytterligare. En rad andra diffusa symtom kan vara huvudvärk, kraftlöshet och dålig aptit.

Huvudgrupper inom icke småcellig lungcancer

Skivepitelkarcinom

Detta är den vanligaste formen av lungcancer. Den här typen börjar som regel i bronkerna (huvudluftrör med förgreningar till lungorna) och i motsats till andra former av cancer ligger den ofta i vila i lång tid utan att sprida sig.

Adenokarcinom

Det är en form som uppstår från körtelvävnad och oftast utvecklas i ytterkanterna av lungorna och under hinnorna som täcker bronkerna. Cancerformen kännetecknas av att den tidigt sprider sig utanför lungan.

Storcellig lungcancer

Det här är en grupp av flera olika typer av cancer som kan uppträda på flera ställen i lungan.

Undersökningar för att kartlägga symtomen

För att bekräfta och kartlägga sjukdomen (diagnostisera) måste läkaren ta reda på:

• Var i lungan cancern sitter (lokalisation).
• Hur omfattande sjukdomen är (stadieindelning).
• Vilka celltyper tumören består av (klassificering och differentiering).
• Läkaren genomför en klinisk undersökning och kartlägger patientens sjukhistoria och eventuella rökvanor. Dessutom ger röntgenbilder av lungorna och en biopsi (vävnadsprov) viktig information till läkaren.

Andra undersökningar som också kan vara aktuella är:

• Bronkoskopi, när man tittar i luftröret med ett instrument som kallas bronkoskop. Vid undersökningen kan specialisten både se och ta vävnadsprover, även långt ned i luftröret.
• Datortomografi görs med en datorstyrd röntgenapparat som tar många bilder av lungorna med korta mellanrum. Vid vissa speciella datortomografiundersökningar används även kontrastväska.
• Magnetkamera (MR) tar också bilder och använder kraftiga magneter för att samla in uppgifter. Ibland ges kontrastvätska i blodet i samband med undersökningarna.
• Vid mediastinoskopi, då man tittar in i bröstkorgen, görs ett litet snitt ovanför bröstbenet under narkos för att specialisten ska kunna se och ta prover.
• Skelettscintigrafi (scanning av skelettet) ger en bildåtergivning av skelettet genom att man sprutar in små mängder radioaktiva ämnen för att undersöka eventuell spridning till skelettet.

Spridningsvägar

Lungcancer kan sprida sig till många ställen i kroppen:

• Regionalt (i samma område).
• Till lymfkörtlarna vid lungroten (hilus).
• Till den andra lungan.
• Fjärrmetastaser (spridning till andra ställen i kroppen).
• Skelett.
• Lever.
• Det centrala nervsystemet, inklusive hjärna, lymfkörtlar på andra ställen i kroppen.
• Hud.

Behandlingsformer

Behandling av icke småcellig lungcancer beror på vilket stadium sjukdomen befinner sig i. Man måste fastställa om den är spridd eller inte. Stadium 1 kännetecknas av att man har konstaterat cancer endast i en lunga eller lunglob. Samtidigt bedöms möjligheten att avlägsna den genom operation. Både delar av eller hela lungan kan tas bort. Strålbehandling kan också väljas om patienten inte kan opereras av andra medicinska orsaker, eller om all tumörvävnad inte har tagits bort.

Stadium 2 har lokal spridning till närliggande vävnad eller lymfkörtlar. Strålbehandling används här som regel.

Stadium 3 har fjärrspridning till andra ställen i kroppen. Strålbehandling och i vissa fall cellgiftsbehandling (cytostatika) används för att minska tumörerna och lindra symtomen.

Det finns flera typer av strålbehandling, vissa används utvändigt och andra används invändigt i kroppen. Strålning ges med speciella behandlingsmaskiner eller från radioaktiva ämnen. Endast ett fåtal sjukhus har den här utrustningen i Sverige. Strålbehandling används som regel lokalt (på begränsade områden). Under behandling känner patienten varken värme eller smärta, vilket många ofta är rädda för på förhand.

Andra behandlingsformer som kan användas när det gäller icke småcellig lungcancer är laser, speciellt för att skapa en större öppning i luftröret.

Nyare behandling och forskning

Runt om i världen prövas andra behandlingsmetoder för lungcancer, bland annat nyare läkemedelskombinationer och fotodynamisk terapi (en speciell ljusbehandling).

Biverkningar av de vanligaste behandlingarna

Kirurgiska ingrepp vid lungcancer kan utgöra en stor belastning för patienten under operationen och en tid efter denna. När det har gått en tid (några månader) kan patienten ofta fungera ganska bra i det dagliga livet.

Strålbehandling förstör cellernas förmåga att dela sig. De normala cellerna har störst möjlighet att repareras igen. Biverkningarna av strålbehandlingen är relaterade till flera olika faktorer: Var på kroppen behandlingen ges, hur stor dos som används och patientens allmäntillstånd. Vid bestrålning mot lungan kan patienten uppleva bland annat illamående, sväljsvårigheter, hudreaktioner och kraftlöshet. Det finns goda hjälpmedel mot många av dessa biverkningar. Patienten bör tala med en läkare om sina besvär.

Rehabilitering

Lungcancerpatienter behöver mycket hjälp och assistans efter behandlingen. Behoven måste kartläggas så att både patienten och de anhöriga får det stöd de behöver.