Cancer i tjocktarm eller ändtarm (kolorektal cancer)

Vad är tjocktarmscancer och ändtarmscancer?

Tjock- och ändtarmscancer kallas också för kolorektalcancer. Kolon är det medicinska namnet på tjocktarmen där rektum (ändtarmen) är den yttersta delen. I de flesta fall är cancern av typen adenokarcinom, en elakartad tumör som utgår från körtelvävnad.

Under en livslängd utvecklar 1 av 20 personer tjock- och ändtarmscancer. I Sverige påvisas cirka 4 000 nya fall av tjocktarmscancer och cirka 2 000 nya fall av ändtarmscancer årligen. Ju äldre man blir, desto större är risken att få tjock- och ändtarmscancer. Cirka 85 % av fallen uppkommer efter 60 års ålder.

Orsak

Hos de flesta finns ingen förklaring till varför man utvecklar tjock- och ändtarmscancer. Cancer hos syskon eller föräldrar, och då särskilt tjocktarmscancer, ökar risken för att man själv kan utveckla cancer. Detsamma gäller tarmsjukdomen familjär adenomatös polypos (FAP) och Lynch syndrom. Tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och ulcerös kolit ökar också risken för cancer i tjocktarmen efter många års sjukdom.

Miljöfaktorer anses ha betydelse. En fiberrik kost antas skydda mot cancer i tjocktarmen. Rött kött och processat kött verkar öka risken för cancer i den nedre delen av tjocktarmen. Det är också en ökad risk för insjuknande och dödlighet i tjock- och ändtarmscancer bland rökare.

Symtom

Tumörens lokalisation avgör symtom och fynd. Ofta växer tumören långsamt, och den kan presentera sig på olika sätt. Förenklat kan man skilja mellan tumörer som uppstår i den högra delen av tjocktarmen, vänstra delen av tjocktarmen (närmast ändtarmen) och ändtarmen. De flesta tumörerna är lokaliserade till den nedre vänstra delen av tjocktarmen eller i ändtarmen.

Vänstra delen av tjocktarmen och ändtarmen

Mörk avföring, diarré, trötthet, viktnedgång och anfall med magsmärtor till följd av passageproblem är möjliga symtom på cancer som kan förekomma oavsett om tumören sitter i den högra eller vänstra delen av tarmen.

Symtom som är mer specifika för den vänstra, och sista delen av tarmen, är känsla av ofullständig tarmtömning, smärtor då tarmen töms samt rött blod och slem i avföringen. Dessa tecken på tjock- och ändtarmscancer visar sig ofta tidigare än symtomen från en högersidig tumör.

Mer än hälften av patienterna med tjock- och ändtarmscancer har sett blod i avföringen. I vissa fall debuterar sjukdomen med blodbrist (anemi), där huvudsymtomen är trötthet och blek hy.

Högra delen av tjocktarmen

Tumörer som sitter i den högra delen av tarmen är svårare att bli uppmärksam på eftersom symtomen är mer diffusa. Det kan röra sig om blodbrist, trötthet, minskad aptit, viktnedgång och eventuellt feber. I den högra delen av tarmen är tarminnehållet mer tunnflytande. Passagehinder måste därför vara större än vid en vänstersidig tumör innan tarmen blockeras. Blockering av den högra delen av tarmen kan ge följande symtom: 

• Stor mage utan viktökning.
• Oförklarligt ihållande illamående och kräkningar.
• Oförklarlig viktminskning.
• Ändrade avföringsvanor och konsistens på avföringen.
• Påfallande smalare avföring.
• Känsla av ofullständig tömning efter avföring.

Blödningar från tarmen

Tumörvävnad blöder som regel lättare än frisk vävnad. Så är det också med tumörer i tarmen. Den vanligaste orsaken till blod i avföringen är hemorrojder. Detta visar sig genom blod på pappret när man torkar sig eller rött blod i toalettskålen. Blod från en tumör längre upp i tarmen är ofta svårare att upptäcka.

Ju längre upp i tarmen som blödningen finns, desto mer bakas blodet in i avföringen. Det är också så att blod som har befunnit sig i den övre delen av tarmen blir svart. Det är bara blod från den nedersta delen av tarmen som är rött. Om en blödande tumör sitter långt nere i tarmen (vänstra sidan/ändtarmen), kan den ge sig tillkänna som rödfärgning på utsidan av avföringen. Vid blödning högre upp i tarmen (högra sidan) kommer blodet i avföringen var mindre tydlig och framstå som mörk/svart avföring med ett tjärliknande utseende. 

Diagnos

Tjock- och ändtarmscancer cancer kan vara ett tillstånd som är svårt för läkaren att upptäcka. Vid misstanke om tillståndet undersöker läkaren magen och känner också om det finns knölar eller andra oregelbundenheter i ändtarmsöppningen. Läkaren kan samtidigt ta ett avföringsprov för att se om det finns tecken på blödning i tarmen. Dessutom kan man bli ombedd att ta avföringsprover flera dagar i rad, som ett utökat test på om det blöder i tarmen. Även blodprover kan tas för att utreda en eventuell blodbrist närmare.

Rektoskopi är en viktig del av undersökningen. Genom ett 25 cm långt, stelt rör kan läkaren undersöka ändtarmen och nedre delen av tjocktarmen. Ungefär 1/3 av alla cancertumörer i tjocktarmen och ändtarmen kan upptäckas med rektoskopi. 

Den viktigaste undersökningen är koloskopi. Det är en undersökning som innebär att en böjlig, fingertjock slang med kamera förs in genom ändtarmsöppningen. Undersökaren kan se genom koloskopet och undersöka insidan av tjocktarmen, och ta vävnadsprover av eventuellt misstänkta områden. 

Om utredningen visar att det finns tjocktarms- eller ändtarmscancer görs en datortomografiundersökning av hela buken och bröstkorgen. Vid ändtarmscancer görs dessutom en magnetkameraundersökning av den nedre delen av buken (lilla bäckenet).

Behandling

Det finns flera behandlingar för tjock- och ändtarmscancer, beroende på hur långt framskriden cancern är och var den är lokaliserad. Den huvudsakliga behandlingen är kirurgi. I tillägg kan cytostatika och strålbehandling ges. 

En tredjedel av patienterna har spridning med fjärrmetastaser när diagnosen ställs. I sådana fall görs en grundlig bedömning av om tumören går att operera. Ofta är svaret på detta ja, men först efter förbehandling med cytostatika och/eller strålning. 

Vid långt framskriden cancer måste man koncentrera sig på att lindra besvären och eventuellt försöka att bromsa den vidare utvecklingen med cytostatika eller strålbehandling.

De senaste åren har man gjort stora framsteg i behandlingen med cytostatika. Nya läkemedel och nya kombinationer av läkemedel har bidragit till ökad överlevnad. Det pågår ett intensivt, internationellt forskningsarbete på det här området.

Prognos

Cancer i tjock- och ändtarmen kan vara en allvarlig sjukdom, men ju tidigare den upptäcks, desto bättre är möjligheterna att bota den. Femårsöverlevnaden för tjocktarmscancer är i Sverige 64 % för män och 68 % för kvinnor. För ändtarmscancer är femårsöverlevnaden 66 % för både män och kvinnor.