Fakta om bröstcancer

Bröstet består av körtelvävnad, omsluten av fett, och bindväv. Körtlarna är uppbyggda av en inre del som kan producera mjölk, och som sedan övergår i små körtelgångar. Körtelgångarna samlar sig i större kanaler som mynnar ut i bröstvårtan. Bröstcancer uppstår nästan alltid i körtelgångarna eller i de mjölkproducerande delarna. Varje år drabbas omkring 8 000 svenska kvinnor och 40-50 män.

Orsaker till bröstcancer

Jämfört med många andra cancerformer vet vi relativt mycket om vad som ökar och minskar risken för just bröstcancer. Flera olika faktorer samspelar, såsom gener, bröstens täthet och hormoner, livsstil (bland annat övervikt, rökning och alkohol). Risken att drabbas ökar ju äldre man blir. Om man har så kallade täta bröst finns en ökad mängd körtlar och bindväv. Det kan bedömas på en vanlig mammografi-bild och om ökad täthet kvarstår upp i åren innebär det en ökad risk för utveckling av bröstcancer.

Östrogen spelar en viktig roll, och risken är något större för kvinnor som får sin första menstruation tidigt och klimakteriet kommer sent i livet. Från stora befolkningsstudier vet vi också att graviditeter och amning har en skyddande effekt, men det har bara en liten påverkan på den enskilda kvinnans risk. 

Ärftlighet för bröstcancer, ibland i kombination med äggstockscancer, finns i vissa familjer och förklarar upp till en tiondel av all bröstcancer. I dessa familjer finns en generellt ökad risk för att någon gång få bröstcancer, men också att få det i yngre ålder än genomsnittet.

Symtom

Det vanligaste symtomet på bröstcancer är att upptäcka en ny knöl i bröstet eller armhålan. Knölen är ofta hård och kan antingen ömma eller vara oöm. En diffus ömhet i ena eller båda brösten är sällan tecken på bröstcancer, om det inte samtidigt känns en avvikande knöl i samma område. 

Ett mindre vanligt symtom på bröstcancer är att bröstvårtan eller huden på bröstet dras in. En oförklarlig rodnad eller svullnad av bröstet, eller ett sår som inte läker och som uppstått utan att man skadat sig, kan också vara tecken på bröstcancer. Detta gäller också blodig, brunaktig eller genomskinlig vattnig vätska som kommer spontant ur bröstvårtan.

Det är viktigt att komma ihåg att dessa symtom förekommer vid bröstcancer, men ofta beror på helt normala eller godartade tillstånd i bröstkörteln, bröstens hud eller armhålan - och att du ska söka läkare om du själv misstänker att du kan ha bröstcancer.

Diagnostik

Vid misstanke om bröstcancer görs först en klinisk undersökning där läkaren känner igenom brösten och lymfkörtlarna i armhålan. Därefter görs en bröströntgen (mammografi), som kan behöva kompletteras med ultraljud. Om det finns en misstänkt knöl att känna och/eller om något misstänkt område syns på mammografin ska dessutom cellprov tas (med tunn nål, så kallad finnålspunktion). Med dessa tre sätt att undersöka, så kallad trippeldiagnostik (läkarundersökning, bildtagning, punktion), vill man avgöra om det är godartat (benignt) eller elakartat (malignt). 

Finnålspunktionen kan, efter bedövning, kompletteras med att en bit “knipsas” bort, så kallad mellannåls- eller grovnåls-biopsi under ledning av ultraljud. På senare år har vävnadsprov/biopsi blivit allt vanligare som första steg, istället för finnålspunktion. 

Om något misstänkt setts på mammografi, men inte kan kännas tydligt och inte syns på ultraljud kan biopsi behöva tas i genomlysning (stereotaktisk punktion, STEP) med ledning av mammografi-röntgen eller magnetkameraundersökning (MR).

Ibland behöver bilddiagnostiken kompletteras med tomosyntes (skiktröntgen av brösten), galaktografi (mjölkgångs-röntgen), MR eller kontrastmammografi. 

Generellt kan sägas att den ena metoden inte är bättre än den andra. Snarare kompletterar de varandra och mammografi är förstaval i de flesta situationer hos kvinnor över 25 år, då ultraljud ofta är att föredra.

Om trippeldiagnostik inte med säkerhet kan konstatera eller utesluta bröstcancer kan läkarna behöva göra en mindre operation för att få en säker diagnos. 

När en bröstcancer diagnostiseras delas den in i flera typer, antingen baserat på celltyp eller på molekylär karakteristik.  

Bröstcancer kan också hittas innan den utvecklats fullt ut och fått egenskapen att kunna sprida sig. Då kallas den in situ och förkortas då DCIS (duktal cancer in situ) eller LCIS (lobulär cancer in situ).

Utöver dessa finns det andra, betydligt mer ovanliga, former av cancer som kan uppstå i ett bröst, till exempel sarkom och lymfom.

Behandling

Oftast behandlas bröstcancer först med kirurgi, då den del av bröstet som innehåller tumören opereras bort. Denna bröstbevarande kirurgi innebär således att den del av bröstet som inte är drabbat behålls. Den delen behöver strålbehandlas efter operationen för att avdöda eventuella kvarvarande cancerceller. Är tumören större kan dock hela bröstet behöva tas bort.

Dessutom opereras oftast någon eller några lymfkörtlar i armhålan bort. Vid små tumörer kan operationen i armhålan ersättas av ett prov från den lymfkörtel som sitter närmast bröstet. 

Cancerns egenskaper avgör mycket av prognosen samt vilka tilläggsbehandlingar som behövs för att öka chansen till bot. Undersökningarna görs i mikroskop då bland annat exakt tumörutbredning, tillväxthastighet och känslighet för vissa läkemedel, bedöms. Om så är fallet är ett vanligt behandlingsalternativ så kallade antiöstrogena läkemedel, till exempel tamoxifen och medicin som riktar sig mot en markör som kallas HER2. Även cytostatika (”cellgifter”) kan bli aktuellt som behandling av bröstcancern, antingen före eller efter operationen.

Prognos

Som grupp har svenska bröstcancerpatienter mycket god prognos och majoriteten blir botad. Ändå är det en så vanlig kvinnosjukdom att spridd bröstcancer är den vanligaste dödsorsaken hos svenska kvinnor före pensionsåldern. Sent upptäckt eller otillräckligt behandlad finns risken att det utvecklas fjärrmetastaser (till exempel skelett-, lung- eller hjärnmetastaser), som då leder till att bröstcancern blir obotlig. De allra flesta som får bröstcancer blir dock helt friska eller får behandling som gör att sjukdomen hålls i schack under lång tid.

Att få ett cancerbesked

Att få besked om att man har cancer innebär en chock för många, även om reaktionen kan variera stort mellan individer. Det är helt naturligt att bli ledsen, orolig, vilsen och trött. En del tycker det är bra att få diskutera med närstående, andra tycker det är påfrestande att berätta. Tveka dock inte att diskutera med läkare och kurator och annan vårdpersonal och ställ alla frågor du vill få svar på. Vissa tycker det känns bra att få träffa andra i samma situation. Då kan du exempelvis ta kontakt med Bröstcancerförbundet.