Målsökande behandling - cancerbehandling

Målsökande behandlingar har alla utvecklats med hjälp av våra kunskaper om hur cancerceller, ner på molekylnivå, skiljer sig från våra normala celler. Genom att läkemedlen ”skräddarsys” för att attackera ämnen som är avvikande, eller finns i ökat antal i cancercellen, jämfört med normala celler, ökar chansen för att behandlingen ska vara effektiv och samtidigt ha begränsade biverkningar.

Målsökande behandling kallas ”targeted therapy” på engelska. När läkemedlen når sitt mål blockeras tumörens tillväxt. De används främst som sjukdomsbromsande och symptomlindrande behandling vid obotlig, spridd sjukdom. Det första moderna ”målstyrda” läkemedlet (imatinib) har, även om det inte leder till varaktig bot, dramatiskt förbättrat överlevnaden vid kronisk lymfatisk leukemi. Och vid bröstcancer har antikroppen trastuzumab utvecklats till att vara en del i en botande behandling till en avgränsad grupp av patienter.

Varför används målsökande behandling?

Målsökande behandling mot cancer ges:

• tidigt i sjukdomsförloppet för öka chansen till bot genom att minska risken för återfall senare i sjukdomsförloppet för att bromsa detta och minska symtomen när bot inte är möjlig

• med målet att ge god effekt med samtidigt liten risk för allvarliga biverkningar

Inför cancerbehandlingen

Det är viktigt att tillsammans med behandlande läkare diskutera vilka resultat man kan förvänta sig av behandlingen och vilka risker som är förknippade med den. Gemensamt beslutas sedan om man ska genomgå behandlingen eller inte. Att vara förberedd på vad den planerade behandling innebär kan hjälpa till att minska oron inför behandlingsstart.

Behandlingen kan göra stor nytta, men kan också ge besvärande biverkningar. Särskilt när behandlingen ges i lindrande och sjukdomsbromsande syfte måste förväntade effekter och bieffekter noga vägas mot varandra.

Det har visat sig att det är viktigt för behandlingseffekten att cancercellerna är ”känsliga” för den målsökande behandlingen. Särskilda analyser av cancercellerna görs, eftersom endast de patienter vars cancerceller har vissa ämnen på sin yta förväntas få en bra effekt. Enbart dessa patienter erbjuds behandlingen, vilket gör att den är att betrakta som en ”målsökande behandling”.

Hur går behandlingen till?

Behandlingen varierar för de olika läkemedlen som grovt kan indelas i två huvudgrupper:

• Så kallade ”små molekyler” eller på engelska ”small molecules”. Dessa läkemedels kemiska namn brukar sluta på ”...mib”. De ges vanligen som tabletter – en tablett varje dag kontinuerligt eller tabletter under en period följt av ett uppehåll innan man börjar igen.

• Så kallade ”monoklonala antikroppar”. Dessa läkemedels kemiska namn brukar sluta på ”...mab” (för Monoclonal AntiBodies). De kan ses både som ”immunterapi” (se detta faktablad) och ”målsökande behandling”. Antikropparna är relativt stora molekyler och ges vanligen som injektion eller dropp direkt i blodet med en eller flera veckors mellanrum.

Målsökande behandling kan användas separat eller tillsammans med cytostatika, hormonell behandling och strålbehandling.

Biverkningarna är specifika för varje läkemedel. De beror på att läkemedlen också påverkar andra celler än cancerceller. Biverkningarna vid målsökande behandling skiljer sig från de typiska biverkningarna av cytostatika och generellt kan de sägas vara lindrigare. De är oftast övergående och kan lindras av andra läkemedel eller av omvårdnad.

Den behandlande läkaren eller sjuksköterskan kan tala om för dig om vad som är vanligt med just din behandling. Det kan gälla:

• Trötthet

• Hudbiverkningar

• Diarré

• Förhöjt blodtryck

• Försämrad sårläkning

Målsökande behandling kan också påverka din förmåga att få barn. Läkare kan här ge råd och information.

Efter avslutad cancerbehandling

Minskad effekt av behandlingen kan inträda om cancern utvecklar motståndskraft, resistens, mot läkemedlet. För att motverka detta kan läkemedlen ges i omgångar med uppehåll emellan. En fördel med detta, är att biverkningarna klingar av i mellanperioden och att tiden som behandlingen kan pågå med bibehållen effekt på sjukdom kan bli längre totalt sett.

Många ser fram emot den dagen då behandlingen avslutats och de eventuella biverkningarna klingat av. Ändå kan ett ”psykologiskt tomrum” uppstå när behandlingen är klar. Man kan sakna den nära kontakten med sjukvården och dess personal, samtidigt som oroliga tankar kan få starkare fäste när ovissheten kring framtiden kommer. Är man orolig bör man kontakta sin läkare eller sjuksköterska.