Stamning

Vad är stamning?

Stamning är en talflytstörning där personen vet vad han eller hon vill säga, men tillfälligt inte kan säga detta på grund av en ofrivillig, upprepad förlängning eller avbrott av ljudet.  Vanligt är repetitioner av hela ord, stavelser eller ljud (ma, ma, ma, mamma), blockeringar (.....mamma) eller förlängningar (mmmmmamma). Ibland görs samtidigt rörelser som att ta i med kroppen eller att knipa med ögonen. Stamning kan komma och gå mellan perioder med flytande tal. Detta gäller framför allt för de minsta barnen men även för äldre barn och vuxna. 

Äldre barn och vuxna kan utveckla beteenden för att försöka dölja stamningen. Det kan till exempel vara att byta ut ord och att ändra meningen. Sådana strategier kan leda till att stamningen inte märks utåt, så kallad dold stamning, men den tar ändå mycket kraft eftersom personen måste tänka mycket på hur den pratar. Undvikande beteenden som att inte vilja tala i klassrummet kan också utvecklas. En del utvecklar social ångest och stamningen kan påverka skolgången negativt och vilka yrkesval som görs.

Ungefär fem till tio procent av alla personer har haft perioder av stamning. Det är vanligast bland yngre barn som är i utvecklings- och inlärningsfasen för språk och tal. Stamning upphör i ung vuxen ålder hos de allra flesta. Ungefär en procent av den vuxna befolkningen stammar och de allra flesta är män. 

Symtom

Det är vanligt att barn stakar sig ibland, och normalt tal utan flyt hos små barn ses inte som stamning. I två till fyraårsåldern är det till exempel vanligt med stakningar i början av en mening, särskilt om barnet är ivrigt, exempelvis "får jag, får jag, får jag ta en...". Vid sådant normalt tal med stakningar upplever barnen bara lite eller ingen frustration och deras stakningar får inte stor uppmärksamhet.

Lindrig stamning är ganska vanligt mellan tre och fem års ålder. Det visar sig vanligtvis genom samma upprepningar i talet som vid normalt tal utan flyt. Upprepningar förekommer dock oftare och de kan åtföljas av grimaseringar eller omedvetna rörelser. Även om barnet och familjen ofta inte oroar sig för denna lindriga stamning rekommenderas kontakt med logoped om barnet verkar vara besvärat av stamningen eller om barnet kämpar med orden. 

Svår stamning visar sig vanligtvis mellan ett och sju års ålder. Även om svårighetsgraden under de första sex månaderna inte säger något om sannolikheten för en förbättring är det ett bra tecken om symtomen börjar att gå tillbaka efter denna period. Vid svår stamning förekommer stamning i nästan varje mening. Stamningen åtföljs vanligtvis av grimasering eller omedvetna rörelser och undvikande beteenden. Denna typ av stamning leder ofta till förlägenhet och rädsla för att tala.

Orsak

Det finns flera faktorer som samverkar till att stamning. Bakgrunden är troligen neurobiologisk, det vill säga hur hjärnan styr talmusklerna. För stamningens fortsatta utveckling kan både miljö och ärftlighet ha betydelse – bland dem som har kvar stamning i vuxen ålder finns också fler vuxna i familjen med stamning.

Diagnos

Om man märker att ens barn stammar kan man kontakta barnavårdscentralen, skolhälsovården eller en logopedmottagning. Anledningar till att söka hjälp är om barnet tycker att det är jobbigt med stamningen, om barnet har börjat stamma allt mer eller om man som förälder är orolig över barnets stamning.

Om man som vuxen vill ha hjälp för stamning kan man kontakta en logoped eller vårdcentralen. Logopeden bedömer stamningen och erbjuder lämplig behandling och uppföljning.

Behandling av stamning

Vad kan man göra själv?

Familjen spelar en viktig roll i behandlingen av stamning hos barn. Man bör skapa en miljö där långsamt tal uppmuntras och låta barnet få tid att prata. Man bör prata långsamt och avslappnat när man ska hjälpa barnet ut ur episoder med stamning. Om stamningen accepteras på ett vänligt och icke-fördömande sätt förvärras inte problemet och samtidigt kan detta vara en tröst för ett frustrerat barn. Ett av de mest effektiva behandlingsprogrammet på förskolenivå bygger på att acceptera stamningen genom att ge vänliga och uppmuntrande kommentarer till barnet.

Allmänna råd:

• Prata med ditt barn på ett lugnt och avslappnat sätt. Stressa inte. Ta pauser ofta. Vänta några sekunder efter att barnet har pratat färdigt innan du börjar prata. Om du kan tala långsamt och avslappnat har detta mycket större effekt än kritik eller råd om att "prata långsammare" eller "försök igen, långsammare".
• Minska antalet frågor du ställer till barnet. Istället för att ställa frågor är det bättre att kommentera vad barnet har sagt.
• Använd ansiktsuttryck eller annat kroppsspråk för att signalera till barnet att du lyssnar på budskapet i det som sägs och inte hur barnet pratar.
• Avsätt några minuter samma tid varje dag då all uppmärksamhet riktas mot barnet. Denna lugna stund kan bidra till att stärka barnets självbild.
• Hjälp alla i familjen att lära sig att vänta på sin tur när de talar och att lyssna. Barn, särskilt om de stammar, upplever att det är mycket lättare att prata när det är få avbrott.
• Följ med i samspelet med ditt barn. Försöka att öka tiden du lyssnar på barnet och avsätt mycket tid till att prata.
• Viktigast av allt – låt barnet förstå att du accepterar det som det är. Den viktigaste hjälpen för barnet är ditt stöd, oavsett om det stammar eller inte.

Stamningsförbundet har material för anhöriga och skolpersonal som beskriver bra bemötande vid stamning.

Behandling hos logoped

Logopedbehandlingen har olika inriktning beroende på ålder och individuella behov hos den som stammar. Man tränar på att prata i olika situationer för att hitta ett mjukare sätt att tala och därmed undgå kraftiga blockeringar eller omtagningar. Detta innebär att träna in ett kontrollerat talflyt till exempel att sänka röstläget, tala i kortare fraser, andas lugnt och rytmiskt, ta vilande paus mellan varje fras. Ett speciellt träningsprogram följs. Stora delar av behandlingen går ut på att våga prata, med eller utan stamning. Det är dock svårt att veta om det är behandlingen som ger effekt när så många som 80 procent av de barn som stammar blir av med stamningen av sig själv. En viktig poäng är dock att även om behandlingen bara påskyndar en naturlig förbättring är detta bra för barnets sociala och psykiska utveckling.

Hos barn är behandlingen inriktad på att förebygga ökade problem som följd av stamningen. Tidig behandling är mer effektiv än behandling som påbörjas senare. 

Tekniska hjälpmedel

Det finns tekniska hjälpmedel som kan användas som komplement till behandling av stamning för ungdomar och vuxna. Tekniken kallas altered auditory feedback (AAF) och bygger på den så kallade köreffekten. Många som stammar pratar mer sammanhängande när de talar i kör med en annan person. Dessa tekniska hjälpmedel skapar en illusion av att tala i kör med en annan person genom att höra den egna rösten lite försenat eller i ett annat tonläge. Mer information om AAF finns på Stamningsförbundets hemsida 

Prognos

Hos cirka 80 procent av barnen har stamningen upphört i vuxen ålder. Hos de flesta av dessa upphör stamningen under de första två åren efter debut, annars vanligen fram till puberteten, men prognosen kan inte förutsägas i det enskilda fallet.