Sexuella övergrepp mot barn

Vad är sexuella övergrepp mot barn?

Sexuella övergrepp mot barn innebär alla olika slags sexuella handlingar som ett barn utsätts för av en annan person och kan vara både fysiska och icke-fysiska. Med barn avses personer under 15 år eller en person mellan 15 och 18 år som står i en beroendeställning till den som begår övergreppet. 

Fysiska övergrepp kan till exempel vara att någon tar på könet, att barnet tvingas ta på en annan persons könsorgan eller olika former av samlag. Samlag eller handlingar jämförbara med samlag kan klassas som våldtäkt. Icke-fysiska övergrepp kan ske över internet och vara att barnet tvingas att titta på ett könsorgan eller visa upp sin egen kropp, att uttrycka sig på ett sexuellt obehagligt sätt, att tvinga barnet att titta på pornografiskt material och/eller att exploatera barnet genom att dokumentera och eventuellt dela de sexuella övergreppen. 

 

Symtom

Det är väldigt individuellt hur man reagerar på sexuella övergrepp. Det är vanligt att man känner skuld och skam fast det aldrig är den utsattes fel att övergrepp sker.  Sexuellt umgänge med barn under 15 år är ett brott oavsett hur det gått till. Många barn mår psykiskt dåligt och får symtom som ångest, nedstämdhet och sömnsvårigheter, men det är inte alltid det märks så tydligt. Ofta är tecknen väldigt ospecifika och skulle lika gärna kunna bero på något annat. Omgivningen kan till exempel reagera på att barnet beter sig annorlunda, är mer passiv eller irriterad och aggressiv. En del barn får kroppsliga symtom som värk eller magbesvär.

Beroende hur övergreppet gått till kan barnet ha fått kroppsliga skador men det är vanligt att det inte finns några synliga tecken. Ibland kan stressymtom komma efter lång tid, vara återkommande och utvecklas till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).  

 

Orsak

Det finns ingen enkel förklaring till varför sexuella övergrepp mot barn sker. Förövarna ser olika ut och övergreppen förekommer i olika sammanhang mot barn i olika åldrar. Det är vanligare att flickor och icke-binära är utsatta för sexuella övergrepp, men även pojkar utsätts. Barnet har aldrig någon skuld men kan ofta känna att det borde reagerat annorlunda, kanske protesterat mer.

Det allra vanligaste är att den som förgriper sig på barn är en man, men det förekommer att det är en kvinna, ofta är det en person som barnet känner och det behöver inte vara en pedofil i den bemärkelsen att personen har en medfödd sexuell dragning till barn. Det är i regel svårt att utifrån kunna gissa sig till vem som är en potentiell förövare.

Hur upptäcks sexuella övergrepp mot barn?

Det viktigaste och ofta svåraste är att få vetskap om sexuella övergrepp. Många vågar inte berätta, det kan också vara ett psykologiskt försvar att försöka glömma. Mindre barn kan ha svårt att förstå och förmedla vad som hänt.

Vårdpersonal och även personal i skolan och inom polisen har skyldighet att anmäla till socialtjänsten om man misstänker att ett barn kan fara illa på grund av sexuella övergrepp eller andra missförhållanden. Det är viktigt att även andra vuxna gör anmälningar, som privatperson kan man göra anmälan anonymt.

För att få barn att våga berätta är det bra att som vuxen kunna föra ämnet på tal. Det finns material och tips på hur man kan prata även med små barn om kropp och integritet, till exempel "Stopp min kropp" (Rädda barnen).

Om man misstänker att ett barn är utsatt är det viktigt att våga lyssna, ta in informationen och agera genom att ta hjälp av professionella så snart som möjligt. I akuta fall kontakta polisen, annars socialtjänsten. Man kan också kontakta sjukvården – vårdcentralen, BVC, skolhälsovården, ungdomsmottagningen eller barn- och ungdomspsykiatri (BUP). Det är en vanlig skyddsmekanism att undvika det som känns svårt och jobbigt. Genom att undvika att närma sig problem finns också risk att man signalerar till barnet att det är något farligt som man inte ska prata om.

Åtgärder vid sexuella övergrepp mot barn

Socialtjänsten har ansvar för att tillgodose barnets behov och ser tillsammans med sjukvården till att barnet undersöks av en specialiserad läkare efter sexuella övergrepp. Vid misstanke om våldtäkt kan man behöva ta prov för sexuellt överförbara sjukdomar och graviditetstest. Undersökningen görs både för att se hur barnet mår och om det behöver behandling, och för att säkra eventuellt bevismaterial. Sjukvården och socialtjänsten samarbetar med polisen och det är upp till rättsväsendet att avgöra om det går att bevisa att brott har begåtts och vem som då är den skyldig. Ofta sker den initiala undersökningen och uppföljning på barn- och ungdomsklinik och/eller BUP vid behov.

Prognos

Att ha blivit sexuellt utnyttjad och utsatt för ett övergrepp är ingen sjukdom eller diagnos i sig, utan ett trauma som kan leda till både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser för barnet, ofta psykiska symtom. Symtom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kan visa sig efter en tid.

Det kan vara svårt att avgöra vilka psykiska symtom som specifikt beror på sexuella övergrepp, särskilt om barnet har upplevt andra svåra omständigheter före, eller vid tiden för, de sexuella övergreppen. Förloppet och konsekvenserna varierar från individ till individ men studier har visat att ångest, depression, självskadebeteende, missbruk och psykossjukdom är vanligare bland dem som utsatts för sexuella övergrepp som barn.