Ökad längdtillväxt hos barn

Vad är ökad tillväxt?

Det finns egentligen ingen fastslagen definition på vad ökad längdtillväxt innebär. I Sverige brukar man utgå från bland annat så kallade tillväxtkurvor. Dessa kurvor ger förenklat sätt ett genomsnitt på längder av barn i samma ålder och av samma kön. Om man ligger på mer än 2 standarddeviationer över snittlängden så kan man klassa det som ökad längdtillväxt. Likaså om barnet plötsligt spurtar i längd utan förklaring och utan att vikten hänger med. 

Man kan med olika metoder beräkna slutlängd på barn, och om slutlängden är beräknad över 185 cm för flickor respektive 200 cm för pojkar kan det också räknas till ökad längdtillväxt. Likaså om barnet är 165 cm respektive 180 cm innan puberteten påbörjats.

Variationer inom loppet av de två första levnadsåren är vanliga och anses oftast inte vara ett tecken på sjukdom. Om tillväxtökningen däremot börjar först efter ett års ålder bör en närmare undersökning göras. Det här ses speciellt tydligt hos barn som fötts för tidigt då det är vanligt med så kallad upphämtningstillväxt de två första åren.

Det är sällan ökad längd beror på ett underliggande tillstånd, utan det är en normalvariant av längdtillväxt. 

"Normal" längdtillväxt

I normalfall kan man dela upp längdtillväxten i olika faser. De första två levnadsåren växer oftast barn snabbt och mycket, runt 30 till 35 cm kan ses.

Mellan 2 till 10 års ålder sker en tämligen konstant längdtillväxt:

• 2 till 4 års ålder: 5,5 till 9 cm årligen.
• 4 till 6 års ålder: 5 till 8,5 cm årligen.
• 6 år fram till puberteten så växer pojkar 4 till 6 cm årligen och flickor 4,5 till 6,5 cm årligen.

I puberteten accelererar längdtillväxten:

• Pojkar växer 5 till 11 cm per år.
• Flickor 6 till 10 cm per år.

Efter puberteten avtar längdtillväxten snabbt och avstannar sedan helt när tillväxtzonerna i skelettet växt ihop. 

Symtom?

Det är få fall då ökad längdtillväxt beror på en underliggande sjukdom, men om så är fallet kan man ha symtom från denna sjukdom. Men då att vara lång inte är en sjukdom finns inga egentliga symtom av detta. Vissa kan dock uppleva det som psykisk påfrestande, särskilt i tonåren där den sociala acceptansen över att sticka ut är låg. 

Orsak

Det finns få fall av ökad tillväxt som är en följd av sjukdom. I de flesta fall beror den stora tillväxten på arv från föräldrarna. Det bör då betraktas som en normal variant inom en familj, en familjär storvuxenhet.

Bland de fall som inte kan härledas till ärftlighet, finns det flera möjliga orsaker. I några fall är det fel på barnets könskromosomer. Det vanligaste tillståndet i det här sammanhanget är Klinefelters syndrom (förekommer hos 1 av 500 pojkar) där barnet har en könskromosom för mycket. Bland andra tillstånd där orsaken finns i arvsmassan finner vi sjudomar som påverkar omsättningen av bindväv i kroppen (till exempel Marfans syndrom) och andra sällsynta tillstånd som kännetecknas av ökad tillväxt.

Andra orsaker kan vara en för tidig pubertet, andra störningar av könshormon, ämnesomsättningsstörning (hypertyreos) och en ökad mängd tillväxthormon. Barn med tidig pubertet är stora i jämförelse med sina jämnårig kamrater under en kort period, men den slutliga längden när tillväxten avslutats är kortare än väntat. Barn med tillväxthormonstörningar kan bli mycket långa utan behandling, ända upp till 240 centimeter (vilket också benämns gigantism). Vid fall av brist på könshormon kommer växtspurten som syns i puberteten att utebli men barnet fortsätter att växa i stadig takt som inte avbryts av könshormon, de växer under många år och slutlängden ligger ofta över den som förväntats efter avslutad tillväxt.

Diagnos

Första steget är att man kontrollerar barnets tillväxt med hjälp av tillväxtkurvor. Om barnet avviker från sin kurva genom att plötsligt växa snabbt eller om barnet ligger långt ifrån medelvärdet på kurvan bör barnet utredas för att se om det finns en underliggande orsak.

Först uppskattas den förväntade vuxenlängd grovt. Detta kan göras på två sätt. MAn kan beräkna den slutliga längden grovt baserat på föräldrarnas längd enligt följande formler:

• Pojke: (moderns längd + faderns längd + 13 cm)/2.
• Flicka: (moderns längd + faderns längd - 13 cm)/2.

Man kan också ta röntgenbilder för att bestämma skelettets mognad och därefter jämföra den med barnets ålder.

Vid misstanke kan det vara aktuellt att mäta nivåer av tillväxthormon, sköldkörtelhormon och könshormoner (till exempel östrogener, testosteron) i blodet. Dessutom kan det vara aktuellt att ta röntgenbilder. Arvsanlagsundersökningar kan också vara aktuella vid misstanke om att det gäller sådana avvikelser.

Oftast når man fram till att det inte finns någon bakomliggande sjukdom och man fastlår att barnet helt enkelt kan få en lång slutlängd. Vid beräknad slutlängd på över 185 cm för flickor och 200 cm för pojkar kan man gå vidare och erbjudada forokrtande behandling om längden upplevs som ett problem.

Prognos

Om man ​​bortser från andra symtom som en möjlig bakomliggande sjukdom kan ge, kommer de viktigaste att vara de psykologiska effekterna som vissa kan få av ökad tillväxt. Ett barn med en ökad tillväxt, kommer att skilja sig från andra barn, vilket kan vara påfrestande särskilt i tonårstiden. Dock finns det i vårt samhälle en större och större acceptans med att vara extra lång då det också kan ge många fysiska fördelar, exempelvis idrottsliga sådana. Man ska dock inte bortse från den påfrestning som kan ske för vissa. 

Behandling?

Vid familjär storvuxenhet kan det komma på tal att minska vuxenlängden om den förväntade slutliga längden blir över 200 centimeter för pojkar och över 185 centimeter för flickor. Dock rekommenderas detta inte då det inte är sjukligt att vara lång, men behandling kan diskuteras om man önskar.

Om den ökade tillväxten har andra orsaker kommer behandlingen att vara beroende av det bakomliggande tillståndet. Till exempel kan nämnas att ämnesomsättningsrubbningar behandlas med mediciner som bromsar bildandet av sköldkörtelhormon och för tidig pubertet behandlas med mediciner som förhindrar utsöndringen av könshormoner. Barn med otillräcklig produktion av könshormoner kan tillföras dessa så att tillväxt och utveckling blir så nära den normala som möjligt. I en del fall finns det ingen bra behandling. Behandlingen riktas då mot andra problem som sjukdomen medför.

Om man väljer att behandla själva längdtillväxten är operation idag den vanligaste metoden. Man tillfogar då en skada i skelettets tillväxtzoner i knäna, något som gör att cirka 40 % av beräknad kvarvarande tillväxt bromsas. 

Man kan också behandla med mediciner men det görs ytterst sällan då medicineringen kan medföra stora biverkningar både under behandling och i framtiden. 

Oavsett vilket, bör det erbjudas psykologiskt stöd för dem som behöver det. Att vara annorlunda än andra barn kan vara belastande, även om det i samhället är mer och mer accepterat, och att insatser snarare kanske bör riktas mot samhällets bild av att sticka ut. Behandlande läkare och barnets närmaste bör tänka på detta för att säkerställa optimal fysisk och psykisk hälsa.