Gulsot hos nyfödda

Vad är gulsot hos nyfödda?

Gulsot, även kallat ikterus, är att huden och ögonvitorna färgas gula på grund av ökade mängder av färgämnet bilirubin i blodet (hyperbilirubinemi).

Ungefär hälften av alla barn som föds inom beräknad tid, och ännu fler av de barn som föds förtidigt, utvecklar gulsot. Bland två till tre procent av alla barn som föds är bilirubinnivåerna i blodet så höga att de behöver behandling för att hjärnan inte ska ta skada av bilirubinet.

Symtom

Den normala gulsoten, som också kallas för fysiologisk gulsot, visar sig på andra eller tredje dagen efter födseln. Den brukar vara mest tydlig dag tre till sex och har oftast klingat av efter två veckor. Gulsoten syns lättast i ljus som inte är färgat, gärna vid ett fönster. Det kan vara lättare att se gulsot om man trycker lätt på huden eftersom ett blekt ställe visar den underliggande färgen bättre. Hos mörkhyade barn kan det vara lättare att se gulfärgad hud i handflator eller på fotsulor.

I vissa fall kvarstår gulsoten efter två veckor. Om det har gått två till tre veckor och gulsoten finns kvar, så kallad prolongerad gulsot, får barnet komma till barnkliniken för extra kontroller. Ibland kan det bero på bröstmjölksutlöst gulsot, vilket kan kvarstå upp till fyra månader och är ofarligt. Ibland kan prolongerad gulsot bero på att det finns en annan bakomliggande sjukdom, exempelvis i gallvägar, lever eller blodet. Vid gulsot som beror på dålig funktion i gallvägar eller lever kan barnets avföring bli blek, "kittfärgad". 

Det är mycket ovanligt att gulsoten blir så allvarlig att barnet tar skada av den, bland annat eftersom det finns system på BB och BVC så att de svåra fallen inte ska missas. Tecken på hjärnpåverkan vid gulsot kan vara att barnet böjer huvud och bål bakåt på ett avvikande sätt, får kramper, är slött, skriker konstigt, är svår att mata och går ner i vikt. 

Orsak

Fysiologisk gulsot, som är det allra vanligaste, beror på en kombination av ökad produktion av bilirubin och nedsatt förmåga att göra sig av med bilirubin. Det nyfödda barnet har ovanligt många röda blodkroppar i blodet och dessa har kort livstid. När de röda blodkropparna bryts ner bildas avfallsprodukten bilirubin som färgar hud och ögonvitor gula. Bilirubin tas upp av levern där det binds till ett ämne (konjugeras). När bilirubinet har konjugerats kan det transporteras via gallan till tarmen eller via blodet till njurarna. Bilirubinet kommer alltså ut med bajset och kisset. 

Hos vissa barn ökar mängden bilirubin i blodet när de får näring genom amning (bröstmjölksutlös gulsot). Orsaken till bröstmjölksutlös gulsot är inte känd, men man tror att det beror på ett ämne i bröstmjölken som påverkar hur bilirubin tas upp i levern.

Andra, ovanligare, orsaker till gulsot kan vara blödning under huden efter sugklocka, trånga gallgångar, leversjukdom, ärftlig blodsjukdom eller infektion.

Det finns klara och tydliga riktlinjer för hantering av gulsot hos nyfödda. Om dessa riktlinjer följs är gulsot hos nyfödda ett ofarligt tillstånd. I de få fall då bilirubinnivån i blodet blir mycket hög, kan det leda till bestående skador på hjärnan (kärnikterus) om inte behandling sätts in. Det beror på att bilirubin som inte är konjugerat kan tränga in genom blod-hjärnbarriären och därmed komma in i hjärnan och skada den. Detta förekommer dock oerhört sällan i dag.

Diagnos

Bilirubin kan mätas dels genom att trycka en mätare mot huden (transkutan mätning) eller genom ett blodprov. Vanligen mäts bilirubin först transkutant, och om bilirubinet överstiger ett visst värde tas också ett blodprov. Andra prover eller undersökningar krävs vanligtvis inte, men kan behövas om barnet har andra sjukdomstecken.

För att inte missa gulsot hos nyfödda med tidig hemgång från BB rekommenderas att bilirubinnivåer ska kontrolleras på BB på alla barn med hemgång inom 48 timmar efter födseln. Dessutom kontrolleras hud och ögonvitor hos barnet på BVC-kontrollerna under de första månaderna. Om gulsoten kvarstår efter två till tre veckor eller om avföringen är avfärgad rekommenderas utredning på barnklinik för att bedöma om det finns någon bakomliggande sjukdom som kräver behandling. Detta gäller även om barnet i övrigt verkar piggt och friskt. 

Behandling

De allra flesta barn behöver ingen behandling. Gulsoten går i de flesta fall tillbaka av sig själv, men vid mycket gulsot och höga bilirubinvärden kan det bli nödvändigt med behandling. Två typer av behandling är vanligen aktuella:

• Ljusbehandling. Kallas även ljusterapi eller fototerapi. Detta är en enkel och effektiv behandlingsform. Barnet behandlas med grönblått ljus som ändrar bilirubinet så att det inte kan tränga in genom blod-hjärnbarriären och skada hjärnan. Ljuset gör bilirubinet ofarligt och barnet kan i egen takt göra sig av med bilirubinet. Behandlingen, som tar några dagar, sker på en barnklinik eller på BB. I vissa fall, om barnet mår bra i övrigt, kan behandlingen ske hemma. Denna behandling används rutinmässigt när bilirubinnivån är högre än de accepterade gränserna, och dessa gränser är satta på betryggande avstånd från de värden som kan ge hjärnskador. 
• Utbytestransfusion ( "blodbyte"). I mycket sällsynta fall görs blodbyte på barnet för att det ska bli friskt.  

Prognos

Prognosen är god med de riktlinjer som används på BB och BVC. Hjärnskada som följd av gulsot hos nyfödda är en risk om tillståndet inte behandlas, men detta är extremt ovanligt i Sverige.