Dyslexi

Vad är dyslexi?

Läs- och skrivsvårigheter är den övergripande termen som innefattar alla som har svårigheter att läsa och/eller skriva oavsett orsak. Personer med dyslexi utgör en undergrupp som särskilt definieras med avseende på svårigheternas orsaker och yttringar. Termen specifika läs- och skrivsvårigheter används med likartad innebörd som dyslexi. Tidigare var det vanligt att använda ordblindhet med samma betydelse. Dyslexi kännetecknas av svårigheter med korrekt och/eller flytande ordigenkänning och av dålig stavning och avkodningsförmåga. Dessa svårigheter orsakas vanligen av en störning i språkets fonologiska komponent, som ofta är oväntad med hänsyn till andra kognitiva förmågor och trots möjligheter till effektiv undervisning. Sekundära konsekvenser kan innefatta svårigheter med läsförståelse och begränsad läserfarenhet, vilket kan hämma tillväxten av ordförråd och bakgrundskunskap.

Inlärningssvårigheter leder till att barnets prestationer inte stämmer överens med deras begåvning. Andra typer av inlärningssvårigheter är till exempel koncentrationssvårigheter, bristande förmåga att uttrycka sig skriftligt eller en sämre förmåga att förstå matematik än vad som förväntas.

Dyslexi är en störning i vissa språkliga funktioner som är av betydelse för att kunna utnyttja skriftens principer vid avkodning av språket. Störningen ger sig i första hand tillkänna som svårigheter att uppnå automatisk avkodning vid läsning. Störningen kommer också tydligt fram i bristfällig stavning. Den dyslektiska störningen går i regel igen i släkten, och det kan antas att en genetisk disposition finns i botten. Utmärkande för dyslexi är att problemen ofta är bestående. Även om det går att uppnå en godtagbar funktion i läsning, hänger problemen med stavning envist med. Behandlingen omfattar flera samtidiga åtgärder. Moraliskt stöd, särskilt från föräldrar, är viktigt då det är lätt hänt att de här barnen känner sig mindervärdiga.

Hur utbrett är läs- och skrivsvårigheter?

Läs- och skrivsvårigheter kan bland annat bero på syn- eller hörselproblem, kulturell och språklig understimulering, språkstörning, bristfällig undervisning, emotionella problem, bristande kunskaper i svenska språket (när ett annat språk är modersmålet) och dyslexi. Enligt Skolverket har 6–8 % av eleverna stora läs- och skrivsvårigheter.En stor internationell undersökning visar också att hela 13 % av eleverna i årskurs nio har den lägsta graden av läsförståelse. Dyslexi är fyra gånger vanligare bland pojkar än bland flickor. Lässvårigheter är den vanligaste orsaken till specialundervisning.

Lässvårigheterna orsakas inte av synfel eller bristande intelligens hos barn med dyslexi. Det är inte ovanligt att hitta personer med dyslexi bland välfungerande och välutbildade personer, till exempel finns det både läkare och advokater med det här problemet.

Arv och dyslexi

Även om dyslexiproblematiken delvis är ärftlig, är det inte enbart de biologiska faktorer som avgör hur stora läs- och skrivproblem ett barn får. Andra viktiga faktorer är hur mycket språklig stimulans barnet får i sin hemmiljö samt vilken undervisning barnet får i förskolan och under de första skolåren.Även barnets egen förmåga att utveckla olika strategier för att kompensera för sina problem, får betydelse för hur god läs- och skrivutvecklingen blir. Med stöd hemifrån, tekniska hjälpmedel och bra pedagogiskt stöd i skolan klarar sig en person med dyslexi ofta bra. Om personen med dyslexi inte får rätt stöd finns det däremot en fara för att självbilden påverkas. Barnet riskerar därmed att komma in i en ond cirkel där misslyckade försök att lära sig saker påverkar motivation och inlärningsförmåga. Okoncentrerade elever kan även börja skolvägra. Detta leder till en ännu sämre självbild och det är inte ovanligt att sådana barn får psykiska problem.

Typiska kännetecken för dyslexi

Det kan vara svårt att upptäcka dyslexi före skolåldern men enskilda tecken kan tyda på att problem kan uppstå i framtiden. Barn som börjar prata sent för sin ålder, har svårt att ta till sig nya ord och har svårt att rimma kan vara i riskgruppen för att utveckla dyslexi. När barnet börjar i skolan blir det lättare att upptäcka dyslexi. Typiskt är en bristande förmåga till att känna igen skrivna ord och bokstäver. Det är heller inte ovanligt att barn med dyslexi har svårt att bearbeta och förstå muntliga instruktioner, särskilt om det kommer flera budskap i snabb följd och speciellt när det gäller att komma ihåg ordningsföljden för instruktionerna.

Det är också typiskt för barn med dyslexi att de vänder på ord (till exempel läs ochsäl) och bokstäver (b ochd). Detta är ett vanligt fenomen hos små barn, som oftast rättar till sig i sexårsåldern hos barn som inte har dyslexi. Barn med dyslexi kan försöka läsa från höger till vänster, de uppfattar ofta inte likheter och skillnader mellan bokstäver och ord de har inget naturligt förhållande till uppdelningar av ord och mellanrum mellan ord. Okända ord är också omöjliga att uttala.

Diagnos

Det finns inget test för att upptäcka dyslexi innan skolstart, det vill säga innan barnet har börjat läsa, men om flera av tillståndets kännetecken föreligger är det sannolikt att dyslexi ligger bakom lässvårigheterna. Dyslexi har hög grad av ärftlighet. Vid en bedömning ska läkaren kontrollera om det kan finnas andra sjukdomar som förklarar inlärningssvårigheterna.

Barnets sjukdomshistoria (anamnes) och utveckling är värdefull bakgrundsinformation samt kunskaper om förekomsten av vissa sjukdomar i familjen. När detta har kartlagts rekommenderas det att ett syn- och hörseltest genomförs. Hos en del kan det vara nödvändigt att genomföra en neurologisk eller psykologisk undersökning av kognition. Ett psykologiskt test kan också belysa om ångest, depression eller andra sociala faktorer kan bidra till att försvåra inlärningen. Allt detta för att utesluta andra orsaker till inlärningssvårigheter. I dyslexiutredningen bedöms personens fonologiska förmåga. Fonologi handlar om hjärnans förmåga att uppfatta språkets ljudmässiga uppbyggnad. Det har inget med nedsatt hörsel att göra, utan handlar om hur hjärnan uppfattar och behandlar språket.

Den som har dyslexi kan ha ett eller fler av följande svårigheter:

• Bristande fonologisk medvetenhet innebär att personen har svårt att skilja mellan olika närliggande slud i språket. Det kan visa sig genom svårigheter attuppfatta rim eller att bygga nya ord genom att byta ut stavelser.
• Bristande fonologiskt arbetsminne innebär svårigheter för läsdaren att komma ihåg det han eller hon just har läst.
• Bristande fonologisk ordmobilisering innebär att det tar lång tid för läsaren att hitta det lästa ordet och dess betydelse i sitt inre ordförråd.

När ska du söka hjälp?

Föräldrar och lärare kan misstänka tillståndet. Vid misstanke om dyslexi bör skolhälsovården kontaktas för vidare utredning. Det är vanligt att flera professioner såsom specialpedagog, logoped och psykolog är delaktiga i en omfattande läs- och skrivutredning. Ibland kan det också vara bra att rådgöra med en läkare för att ta reda på om det finns andra bakomliggande förklaringar.

Vilka problem kan uppstå om det inte tas hänsyn till dyslexin?

Förmågan att lära sig att läsa behöver inte påverka andra aspekter av inlärning som till exempel räkning (matematik). De flesta ämnen baseras dock på inhämtning av skriftliga kunskaper, vilket är svårt för eleven med dyslexi, därmed hämmas även inlärningen i dessa ämnen. Att inte informera om problemet och att skolan inte tar hänsyn till svårigheterna kan leda till sämre prestationer, försämrad självbild samt beteendeproblem, aggressivitet och att barnet drar sig tillbaka från sin umgängeskrets och sina vänner.

Det finns en rad faktorer som har betydelse för hur allvarliga konsekvenser dyslexin får. Gemensamt för dessa är att de kan övervinnas eller begränsas starkt om de hanteras på rätt sätt.

Behandling och åtgärder vid dyslexi

Vi känner inte till själva orsaken bakom dyslexi och tillståndet kan därför inte botas. Vi kan däremot med hjälp av olika åtgärder minska problemet. Med hjälp av tester kan tillståndet kartläggas så att undervisningen kan anpassas i största möjliga grad. Multimodala inlärningstekniker (ljudband, film, muntlig genomgång) där större vikt läggs på andra metoder än det skrivna ordet är att föredra, så att andra sätt används för att inhämta information. En erfaren pedagog har tillgång till flera sådana tekniker för att kunna hjälpa barnet.

Intensiv daglig lästräning (RAFT) under en begränsad period har visat sig effektiv för barn med allvarliga läs- och skrivsvårigheter.Tekniska hjälpmedel används för att kompensera läs- och skrivsvårigheter. Exempel på hjälpmedel är dator med taligenkänning, rättstavningsprogram, scanner och Daisy-spelare.

Det är bra för barnet med språklig stimulans såsom högläsning och lek med ord. Om ditt barn har lättare för att ta in kunskaper genom att lyssna kan det vara bra att lyssna på böcker i ljudform och läsa det i skrift samtidigt. På dator går det att använda talsyntes som läser upp texten. Om det rör sig om allvarliga läs- och skrivsvårigheter bör inlärning ske i korta avsnitt och i små grupper. Detta innebär att inlärningen tar tid och att barnet kanske aldrig kommer att uppnå fullvärdiga läs- och skrivfärdigheter. Barn med en mildare form av dyslexi kan genom extra lästräning och hjälpmedel kompensera tillräckligt bra för att klara av alla skolämnen utmärkt.

Rätten till hjälp är förankrad i skollagen. Läraren ska utgå från varje individs behov och förutsättningar. Skolan är skyldig att anpassa undervisningen för att ge eleven möjlighet att nå målen. För en elev med funktionshinder är det skolans skyldighet att hitta och använda vägar som främjar elevens lärande. En kombination av extra läs- och skrivträning och tekniska hjälpmedel är vanliga insatser vid dyslexi. Det är viktigt att inte pressa barnet utan att bygga upp engagemang och positiva känslor relaterade till deltagande i läs- och skrivarbetet.

Att leva med dyslexi

Uppmuntran och tröst är självklart nyttigt i kampen mot dyslexin. Vi behöver alla utföra aktiviteter som vi känner att vi klarar av och som får oss att må bra. Det är viktigt att kunna ägna sig åt en aktivitet där man klarar sig bra trots sina handikapp. Det bygger upp självförtroendet.

Det är också viktigt att du förklarar för barnet vad dyslexi är. Att det på intet sätt är en oövervinnerlig brist och att det inte är barnets fel. Ju bättre barnet förstår detta desto bättre kan det hantera sina inlärningssvårigheter. Om barnet får hjälp tidigt kan också utvecklingen av läsförmågan främjas på lång sikt.

Trots att kunskap och insatser till personer med dyslexi har förbättrats väsentligt kommer barnet dessvärre förmodligen att uppleva större hinder i sin skolgång än de flesta andra. Därför är det speciellt viktigt att skapa en miljö där inlärning är så enkel som möjligt. Med personligt anpassade hjälpmedel och individuell läs- och skrivträning. Barnet bör ha en egen plats för läxläsning som är så lugn och organiserad som möjligt. Det är också en fördel om ni kan komma överens med barnet om en fast avsatt tid för läxläsningen. Det är en fördel om barnet har bästa möjliga förutsättningar. För detta behövs tillräcklig sömn, sund kost och aktiverande lek och sport – det vill säga en generellt god hälsa.

I övrigt är det viktigt att alla som är involverade i barnets utveckling informeras om problemet så att de kan hjälpa till med barnets utbildning.

Stödföreningar och ytterligare hjälp

Logopeder, specialpedagoger och personer med särskild erfarenhet av dyslexi kan ofta bidra med värdefulla kunskaper och erfarenheter. Detsamma gäller stödgrupper där du kan få kontakt med andra som har samma problem. Kunskap om strategier som andra personer med dyslexi har haft nytta av kan också vara av betydande hjälp.

Det finns en egen patientförening för alla som har läs- och skrivsvårigheter: Dyslexiförbundet FMLS