Andningssvårigheter hos nyfödda

Vad är andningssvårigheter hos nyfödda?

Andningssvårigheter hos nyfödda kan betyda att barnet slutar andas (apné), blir blått (cyanos), grymtar eller väser när det andas in, näsvingarna vibrerar, barnet får dålig matlust och snabb andning – mer än 60 andetag per minut. Ofta kan man se indragningar mellan revbenen, i magen och ovanför nyckelbenen som tecken på att barnet kämpar med andningen.

Andningssvårigheter förekommer hos cirka 7 % av alla nyfödda.

Orsak

Andningssvårigheter hos ett nyfött barn kan ha flera orsaker. För tidigt födda barn kan ha något som heter respiratory distress syndrome. Barn som fötts efter fullgången graviditet kan ha andats in fostervatten (mekoniumaspirationssyndrom). Det finns också en rad sällsynta orsaker. I de flesta fall rör det sig dock om ett ofarligt, övergående tillstånd.

Övergående snabb andning

Detta är ett godartat tillstånd som beror på att det finns lite fostervatten kvar i lungvävnaden efter födseln. Barn till mödrar med atsma eller diabetes, pojkar, stora barn och barn som föds med kejsarsnitt, löper större risk att få tillståndet. Detta är den vanligaste orsaken till andningssvårigheter hos nyfödda och den står för mer än 40 % av fallen.

Tillståndet visar sig som andningssvårigheter omedelbart efter födseln eller inom två timmar. Symtomen kan vara från några timmar till ett par dagar.

Röntgenbilder av lungorna kan visa typiska förändringar.

Respiratory distress syndrome, RDS

Tillståndet beror på omogna lungor och brist på ämnet surfactant som påskyndar lungornas mognande. Detta är den vanligaste orsaken till andningssvårigheter hos för tidigt födda barn. Tillståndet är vanligare bland pojkar, och förekomsten är sex gånger högre hos spädbarn som föds av mödrar med diabetes på grund av försenad mognad av lungorna trots att barnet är stort. Respiratory distress syndrome uppträder oftast hos barn som föds före graviditetsvecka 28. Det drabbar en tredjedel av alla som föds mellan vecka 28 och 34 och färre än 5 % av de som föds efter vecka 34.

Man kan misstänka tillståndet om man observerar grymtande, indragningar och andra typiska obehagssymtom hos för tidigt födda barn precis efter födseln. Röntgenbilder kan visa typiska förändringar.

Mekoniumaspirationssyndrom

Mekonium är "förorenat" fostervatten, det vill säga fostervatten som innehåller avföring från fostret. Även om mekonium är sterilt verkar det lokalt irriterande, hindrar luften att komma ned i lungorna och är ett medium för bakterietillväxt. Utsöndring av mekonium i fostervattnet kan vara ett tecken på syrebrist eller stress hos barnet inne i livmodern.

Mekoniumfärgat fostervatten förekommer vid cirka 15 % av alla förlossningar och bland dessa uppstår andningssvårigheter hos 10–15 % – oftast bland barn som föds vid fullgången graviditet eller senare. Tillståndet ger betydliga andningssvårigheter omedelbart efter födseln och man ser att fostervattnet är missfärgat. Röntgen av lungorna kan också visa förändringar.

Lunginflammation

Orsaken är bakterier som kommit in i lungorna. Nyfödda barn har ökad risk att få lunginflammation om förlossningen var långvarig, långt efter att fostervattnet gått, vid för tidig födsel och om modern har feber under födseln. Detta är en mer sällsynt orsak än de ovannämnda.

Tillståndet kan förlöpa på olika sätt, men de mest framträdande symtomen är andningsbesvär och feber. Tillståndet utvecklar sig långsamt, vilket gör att andningsbesvären upptäcks först efter ett antal timmar till dagar efter födseln. Röntgen av lungorna kan visa typiska förändringar. Man kan också påvisa bakterier i blodet.

Sällsynta orsaker

Punkterad lunga (pneumotorax) kan uppstå utan någon anledning eller som resultat av en annan komplikation. Förekomsten är 1–2 % bland barn som föds efter fullgången graviditet, men ökar till omkring 6 % vid för tidiga födslar.

Vissa medfödda missbildningar, till exempel medfödd hjärtsjukdom, skador på nervsystemet och medfödda ämnesomsättningssjukdomar.

Diagnos

Tidpunkten för födseln i förhållande till det beräknade nedkomstdatumet ger viktig information om vilket tillstånd som kan föreligga. Eventuell utredning av problem som uppstod under förlossningen kan också ge ledtrådar om underliggande orsaker. Läkarundersökningen är avgörande. Andra undersökningar som kan komma på tal är lungröntgen, puls- och syremätning, samt blodprover.

Behandling

Allmänna åtgärder är syretillförsel, eventuellt näringstillförsel om barnet är svårt medtaget. Återupplivning kan behövas om barnet inte andas eller andas mycket dåligt.

Om barnet har respiratory distress syndrome ger man det surfactant och kortison – helst före förlossningen. Vid mekoniumaspirationssyndrom var det tidigare vanligt att suga ut det förorenade fostervattnet ur luftvägarna. Nyare kunskap har dock visat att detta inte alltid behövs. Vid övergående andningsbesvär behövs endast syretillskott eftersom tillståndet går över av sig självt.