Psykologiprofessorn: Lagom mycket skärmtid för småbarn helt okej

I Mikael Heimanns forskningsstudie deltar barn som är nio månader gamla och deras familjer för att se hur de använder digitala medier (smarta telefoner, läsplattor och tv-apparater) och vilka värderingar familjerna har kring skärmtittande. Första delresultatet från tvåårsstudien, med Linköpingsfamiljerna och deras niomånaders bebisar, presenteras hösten 2018.

– I studien använder vi ljudinspelningar i hemmen och följer medieanvändandet genom en app. Vad jag vet finns det ingen tidigare studie i Sverige som är gjord med de här hjälpmedlen. I spädbarnsstudien följer vi 100 familjer och hoppas få svar på om utvecklingen av minne och språk påverkas av digitala medier. Genom att förstå det och också utforska familjens betydelse kan man förstå tidiga samband, berättar Mikael Heimann i en intervju med Netdoktor.se.

Barn imiterar sin omgivning

 Parallellt pågår också en annan studie som undersöker hur spädbarnets minne utgör en grund för språkutvecklingen, som kommer redovisas 2019. Båda studier görs i samarbete med psykologiprofessorn Rachel F. Barr Georgetown University, en världsledande psykolog inom forskning på spädbarns kognitiva utveckling och initiativtagare till ett internationellt nätverk med fokus på små barn och digitala medier. Nätverket har tagit fram ett frågeformulär som används i USA, Holland, Tyskland och Italien för att få med kulturella skillnader som kan spela in vid skärmvanor bland barn i olika länder. I den svenska forskningsstudien framkom att av samtliga bebisar i studien hade 56 procent sett på mobil och aktivt använt den smarta telefonen vid nio månaders ålder.

– Än idag finns det inte forskningsstudier som upprepade gånger visar samma resultat om hur digitala medier påverkar barn – i alla fall inte i någon tillräcklig grad. Jag uppmuntrar inte skärmtittande, men tycker inte att man ska förbjuda skärmanvändning helt för barn under två år utan istället anpassa skärmtiden efter barnets ålder och intresse, samt se på omfattningen av skärmtid och hur de digitala skärmarna används. Spädbarn är nyfikna och vill utforska sin omvärld, där är digitala medier en del av den världen. Jag tycker familjer istället aktivt ska reflektera över hur de använder digitala medier själva, för barn imiterar sin omgivning, förklarar professor Heimann, som också tillägger att om det skulle komma tillräckligt stark forskning om att skärmtid är farligt så får man ändra inställning.

Lagom mycket skärmtid

Intresset för hur skärmtid påverkar småbarn och äldre barn är stort, men någon gedigen forskning i Sverige finns inte i dagsläget, vilket delvis beror på att skärmtittande är ett relativt nytt fenomen bland småbarn. Däremot finns det desto fler forskningsrapporter i USA, följt av Storbritannien och Tyskland. Tidigare psykologiforskning visar att inlärning från skärm funkar men tar längre tid, vilket beror på att skärmar, liksom böcker, är tvådimensionella och vår verklighet är tredimensionell – vilket gör att hjärnan måste göra en överföring mellan de två olika dimensionerna. I den transformationen finns en överföringströghet (transfer deficit) hos barn, en tröghet som kan kompenseras av att en förälder förklarar för barnet vad som händer på skärmen. Överföringströgheten gäller även vuxna, men genom livet lär de sig att avkoda det tvådimensionella allt snabbare.

– Jag vet ett barn med autism lärt sig att läsa och förstå siffror med hjälp av padda, så skärmar kan vara bra hjälpmedel för barn med funktionshinder. Men det centrala för barnets inlärning är en trygg föräldrarelation. Därefter gäller lagom mycket skärmtid anpassat efter barnets ålder. Det enda negativa med skärmtid som vi sett upprepas i olika forskningsrapporter är att skärmtittande innan läggdags försämrar sömnkvaliteten och det gäller såväl småbarn som vuxna, avslutar Mikael Heimann.