Njut av din tonåring så länge det går

 

En pappa ringde. "Hela familjen är bjuden på stor födelsedag hos farfar, men jag vill inte att Cathrine ska följa med. Hon är 17 år och gör sig till. Nu har hon varit hos frisören och fått punkfrisyr. Svart på den ena sidan, grönt i nacken och en röd tofs som står rätt upp." "Bry dig inte om det du. Det är mitt hår och inte ditt. Jag bestämmer väl inte över din frisyr heller", är dotterns kommentar. Hon kan inte förstå att hennes hårfärg hindrar hennes föräldrar att tillfredsställa sina egna behov på något sätt. Pappan vill ju inte behöva skämmas inför andra på grund av dotterns hår.

Symboler för frihet

Kläder och hårmode betyder otroligt mycket för unga människor. Det är en symbol för frihet och rätt till att ha sin egen smak. Och det är ett av de områden som många föräldrar har svårt för att förstå. Men det finns också många andra slags beteenden som föräldrar sällan accepterar:

• Att sitta och sova över läxorna under lång tid samtidigt som cd:n är på.
• Att sitta framför datorn timme ut och timme in.
• Att vilja bli färdig med skolan fortast möjligt för att få börja tjäna pengar.
• Att umgås med en grupp ungdomar som föräldrarna inte tycker om.
• Att klä sig avvikande.
• Att vara med i en aktionsgrupp.
• Att vara ihop med en kille eller tjej som föräldrarna inte gillar.
• Att röka.
• Att dricka.

"Jamen", säger föräldrarna, "det är mitt ansvar att se till att min son inte dricker för mycket, och att min dotter inte ligger med alla möjliga. Jag kan inte bara sitta och observera att han eller hon är på väg mot en katastrof".

Det förstår jag mycket väl. Men när de unga gör något, sätter det ofta igång föräldrarnas vilda fantasier. Man blir orolig, rädd och vill skydda barnet. Det hänger samman med att vi som föräldrar ofta känner oss skyldiga, när unga inte uppför sig enligt de normer vi själva följer. Men det kan också vara så att du som förälder inte var ”guds bästa barn” när du var ung och det gör dig extra orolig.

Förbud kan trigga tonåringen

När pappan från telefonsamtalet blev så arg över sin dotters utseende, var detta naturligtvis på grund av att han i sin fantasi såg sin dotter med en grupp punkare. En grupp som han antagligen ansåg vara både arbetsskygga och våldsamma. Men saken är den, att ju mer föräldrarna förbjuder och hotar med straff, desto mer protesterar de unga. Om du rider på en häst hårt och spänner tyglarna, så blir den bara vildare och vildare.

Som förälder måste man inse att man inte kan tvinga sin tonåring till att bete sig på ett annat sätt med makt. "Men var ska jag sätta gränsen?", frågar många föräldrar. Det är svårt, för gränsen kan inte sättas efter barnets ålder, utan efter dess utveckling. Därför måste föräldrarna vara mycket lyhörda för vilket behov varje enskilt barn har just nu, och vilka förväntningar föräldrarna kan ha på honom eller henne.

Barn i en syskonskara utvecklar sig i olika tempo. "Men ska jag behandla barnen olika?", frågar sig föräldrarna. Ja, faktiskt. Just på grund av att barn är så olika i temperament och behov, är det klart att om du behandlar dem lika så behandlar du dem faktiskt olika. "Men de spelar ut oss mot varandra", säger föräldrarna. "De vet precis när den ena av oss säger ja och den andra svarar nej."

Ja, det vet de. Men helt ärligt. Vet inte föräldrarna,vem som i en situation säger ja till ett barns önskemål, och vem som säger nej?

Var överens som föräldrar

Om pappa säger ja och mamma nej, så får pappa och mamma tala tillsammans, med barnet eller den unga, om saken och förklara sitt ja och nej samt komma fram till en kompromiss. Ha en öppen kommunikation. Situationer som denna är en lärorik process att förbereda barnet eller den unga inför de besvikelser, frustrationer och kompromisser som samhället senare ställer dem inför.

När det uppstår en familjekonflikt på grund av delade meningar och värderingar till exempel angående tro, politiska ideologier eller personlig smak, kan föräldrarna bli tvungna att inse att de unga inte vill kompromissa och förhandla. Det betyder inte att föräldrarna ska sluta att uttrycka sina egna åsikter, men hot om straff hjälper inte som argument. Diskuterar vuxna med sina vänner och inte håller med dem i deras livshållning, används det sällan argument som innehåller hot om straff. Om man gör det är det mycket tveksamt om vänskapen håller. När barn kraftigt motsätter sig att ändra på ett beteende som de inte tycker skadar någon, uppför de sig som mogna vuxna, som inte heller ändrar på sitt beteende men hävdar sin rätt att vara sig själv. Både barn och vuxna kämpar våldsamt för att få bestämma över sitt eget liv.

Generellt bör föräldrarna dra ner på sina försök att ändra på barnen, då skulle de uppleva färre konflikter. De skulle också se att barnen öppnar sig för förändringar och hellre kompromissar och blir delaktiga i familjen igen. Skadar barnet sig själv, andra eller familjen genom sitt beteende, sök hjälp i tid.