Barn på sjukhus

Ungefär 100 000 barn läggs varje år in på sjukhus i Sverige. Vartannat barn upplever under någon period hur det är att ligga på sjukhus. Du själv kan i hög grad hjälpa ditt barn igenom en sjukhusvistelse genom att själv finnas där. Det är nämligen av stor vikt för barnet att det inte är ensamt, utan istället har sällskap av mamma, pappa eller någon annan nära anhörig.

Under senare år har både fackfolk och föräldrar börjat förstå vilken stor händelse det är i ett barns liv att ligga på sjukhus. För bara trettio-fyrtio år sedan var man ganska ovetande om hur mycket en inläggning egentligen kan påverka ett barn. Det vanligaste var då att barn lades in på sjukhus ensamma. Under en lång period fick föräldrar till och med veta att de inte borde besöka sina barn under sjukhusvistelsen för att barnen inte skulle ”ställa till besvär” på avdelningen med sin gråt och sin längtan.

Det som faktiskt händer när små barn plötsligt skiljs från sina föräldrar, är att de först reagerar starkt med gråt och längtan, men senare, när de saknade föräldrarna inte dyker upp, blir de passiva och alltmer apatiska. Detta betraktades förr som att barnen hade funnit sig i sin situation och de blev "lätta" barn på avdelningen. Problemet är dock att dessa barn har skadats, därför att de upplevt ett svårt svek. För några fick det så allvarliga konsekvenser att de resten av livet har haft svårt att knyta starka känslomässiga band till andra människor.

Idag har man fått insikt i dessa psykologiska mekanismer och det är idag en självklarhet att föräldrarna "läggs in" tillsammans med sina barn, så att denna stora händelse kan normaliseras så mycket som möjligt.

Vad kan ditt barn skrämmas av på ett sjukhus?

Trots att du/ni kan vara hos barnet under hela sjukhusvistelsen, finns det många andra saker som påverkar barnet, och till och med kan skrämma det. På sjukhuset möter barnet många nya och okända ansikten. Plötsligt finns det en mängd människor som snabbt gör entré i barnets liv, och detta kan vara överväldigande. Försök att hela tiden förklara för ditt barn vad som händer. Det är också bra att få personalen att förklara vad de kommer att göra med barnet innan de sätter igång. Detta istället för att de uteslutande pratar över huvudet på barnet och berättar alltsammans för dig. Det är viktigt att barnet får en trovärdig förklaring. Om du berättar sanningen för barnet, vet det att det kan lita på dig. Det är därför inte bra att säga till ett barn att något inte gör ont om detta inte stämmer. Då kommer barnet att mista tilliten till det som sägs och till den person som ljuger.

På sjukhuset är nästan allting nytt och annorlunda. Detta är stressande för barnet. Till och med att äta är annorlunda: ny mat, nya lukter, främmande ljud och andra rutiner. Därför är det bra att vara nära barnet hela tiden, så att det känner sig tryggt. Försäkra också barnet att du finns där hela tiden och att du inte lämnar det (det vill säga om detta verkligen stämmer). Om du måste gå, berätta då för barnet när du kommer tillbaka igen. Och håll sedan vad du lovat. Säg hellre att du kommer lite senare, än tvärtom. Barnet upplever trygghet genom att något i dess liv är förutsägbart och stabilt.

Hur kan ditt barn reagera på en sjukhusvistelse?

Barn kan reagera mycket olika på en sjukhusvistelse. Det finns lika många reaktioner som det finns barn. Reaktionerna beror bland annat på hur smärtsam vistelsen varit. Några barn kommer lätt igenom sjukperioden och är trygga och tillitsfulla om de bara har sina föräldrar hos sig. Andra barn reagerar däremot mycket kraftigt och har kanske till och med mardrömmar om nätterna. Dessa barn kan även gråta mycket. Det är viktigt att de får lov att gråta och att uttrycka sin ångest. Det är också viktigt att man finns hos barnet under tiden och berättar att man förstår barnets rädsla, men att man stannar hos det. Det är ofta bra att hålla det i famnen eller att hålla det i handen. Beröring lugnar.

Våldsamma reaktioner, då barnet kastar sig på golvet i vrede eller skakar, kan också förekomma. Det är viktigt att du själv försöker att hålla dig lugn, trots att det kan vara nästan omöjligt. Prata lugnt med barnet och krama om det om det är möjligt. Det är rädslan för det okända som får barnet att reagera så våldsamt. Därför får du absolut inte skälla på barnet, utan bör istället lugna det och försäkra det om att du finns hos det och stannar där.

Några barn kan återgå till tidigare utvecklingsstadier och börjar till exempel suga på fingrarna eller kissa i sängen igen. Dessa reaktioner visar barnets rädsla och är helt naturliga. Barnet ska ha trygghet, närhet och visshet om att man inte kommer att lämna det. Det bör inte få en utskällning eller få reda på att det är för stort för ”sånt trams”. Det skapar bara mer ångest. Stanna hos barnet, håll om det och prata med det så att det återvinner sin säkerhet. Dessa reaktioner försvinner lite i taget, men försvinner helt först efter det att barnet kommit hem igen.

Det finns också barn som vägrar att äta. De blir slutna, och vill inte ha något med vuxna att göra. Dessa barn visar att de är mycket rädda, så rädda att de nästan förlorat tilliten till andra människor. Det är mycket viktigt att de får mängder av positiv kontakt. De ska pratas med, hållas om, sjungas för, kittlas, och lekas med så mycket man överhuvudtaget kan, för att få ut dem ur ”skalet” och ut i livet igen. Om detta inte lyckas för föräldrarna på egen hand, är det nödvändigt med till exempel psykologhjälp.

Somliga barn kan under en tid efter hemkomsten från sjukhuset fortfarande plågas av mardrömmar, och kan kanske också vara lite mer "omöjliga" än vanligt. Detta är en helt naturlig reaktion, och om barnet upplever trygghet, kärlek och närhet i vardagen försvinner detta med tiden. Det kan dock vara i flera månader.

Vad kan du själv göra för att göra ditt barns sjukhusvistelse så bra som möjlig?

Om du har möjlighet att förbereda ditt barn på sjukhusvistelsen, kan det vara bra att göra det. Det finns bra barnböcker på biblioteket, som ni kan läsa tillsammans. Du kan också köpa en doktorsväska för barn, så att ni kan leka sjukhuslekar. Du måste dock vara förberedd på att barnet, trots att det tyckt att läkarlekarna hemma varit roliga, kan reagera på ett helt annat sätt när det hamnar på sjukhuset. Det är ingen idé att förvänta sig att barnet ska uppföra sig "bra" när det blir på riktigt, och du ska inte skälla på det för detta. Barnet har oftast ingen kontroll över sina reaktioner. Du får aldrig hota ett barn med läkaren eller sjukhuset för att få det att uppföra sig ordentligt, äta riktigt eller liknande.

Du bör också själv förbereda dig på att ditt barn kanske blir inlagt på sjukhus. Genom att läsa lite om detta ämne och, inte minst, tänka igenom olika situationer, är du själv bättre förberedd om ditt barn plötsligt blir inlagt akut på sjukhuset. Det är givetvis inte bara barnet som riskerar att bli chockat - detta gäller även för föräldrar. Men det kan ha en bra och avdramatiserande effekt om man själv, i förväg och i lugn och ro, har suttit ned och funderat igenom situationen, och på hur man bäst kan hjälpa sitt barn under denna tid. På sjukhuset finns oftast också kuratorer till hjälp för att stötta dig som förälder vid behov.

Du kan tillbringa så mycket tid som möjligt på sjukhuset hos ditt barn. De flesta sjukhus har nuförtiden extrasängar som är till för åtminstone en förälder. Om ditt barn har någon sak, som ger det trygghet hemma (till exempel en nalle eller en napp) kan det vara bra att ta den med till sjukhuset.

Du kan leka med ditt barn på sjukhuset. All lek kan hjälpa barnet igenom vistelsen. Barnet kan använda leken för att bearbeta sina upplevelser. Utvalda sagor och berättelser kan också ha en bearbetande verkan, som berättelser där "det goda" segrar. Ni kan också spela olika spel. Detta är ett bra sätt att få en paus för att tänka och det skapar samhörighet. 
Om du har ett något större barn kan man hyra en DVD-film eller dataspel, så att barnet kan få tiden att gå. Låt dock inte barnet sitta för länge själv, utan sitt där tillsammans med det. Prata om filmerna eller spelen, så att barnet märker att du är intresserad och deltar. På en del sjukhus finns också lekterapeuter som kan hjälpa till och komma med tips på pyssel och lekar.

Du ska alltid be personalen att förbereda barnet på vad som ska hända om de inte gör det självmant. Barnet blir mycket tryggare om det alltid får sakerna förklarade för sig. Du kan också be personalen att visa barnet några av de medicinska instrumenten, så att det känner sig litet tryggare med dem och känner att det har viss kontroll över situationen.

Om ditt barn går på förskola kan du ta reda på om förskolan har möjlighet att besöka ett sjukhus. På några sjukhus har man ordnat "barndagar" då barn kan komma på besök. De blir visade runt, får höra om hur det är att vårdas på ett sjukhus och de får lov att röra vid några olika instrument. Barn känner sig ofta mer trygga om de har varit på ett ställe tidigare, och det ger dem dessutom en känsla av kontroll och säkerhet.