Patellofemoral artros

Vad är patellofemoral artros?

Leden mellan knäskålen (patella) och lårbenet (femur) kallas för patellofemoralleden. Knäskålens undersida är täckt med 80 % brosk och glider mot lårbenets nedre del. Ledens stabiliseras av muskler och ligament.

Patellofemoralartros innebär att brosket mellan knäskålen och lårbenet långsamt förändras vilket leder till försämrad funktion i leden. Med tiden påverkas ledytorna så att ben skaver mot ben och smärta kan uppstå. 

Symtom

Det vanligaste symtomen är smärtor framtill i knäet som förvärras när knäleden böjs. Det kan till exempel vara i samband med gång uppför eller nedför trappor eller gång i backor. Även uppresning från sittande kan ge smärta.

Andra symtom kan vara stelhet, svullnad eller att knäet låser sig. Man kan även uppleva att det "gnisslar" eller "knakar" när knäskålen rör sig. 

Orsak

Det finns olika orsaker till att patellofemoral artros uppstår. Förändringar på knäskålen eller lårbenet, muskulär instabilitet eller skada på ligament är några orsaker. Artros kan även uppstå efter fraktur av knäskålen, att knäskålen hoppat ur led eller efter operation av främre korsbandet. 

Diagnos

Diagnosen ställs efter en noggrann undersökning och en röntgenundersökning bekräftar diagnosen. Andra tillstånd som kan ge liknande besvär är knäledsartros och inflammatoriska ledsjukdomar som reumatoid artrit och giktartrit.

Behandling av patellofemoral artros

Behandlingen av alla former av artros följer samma principer. Patientutbildning är en viktig del, som till exempel av skriftlig information eller en föreläsning. Man kan också gå artrosskola. Artrosskola kan man söka till både med och utan remiss och de finns över hela landet. Man får då utbildning om hur man ska hantera artrosen av en fysioterapeut och en arbetsterapeut. 

Egenbehandling är också en viktig del. Det kan vara viktminskning och fysisk träning med mål att stärka den stora muskelgruppen, quadricepsmuskeln, på lårets framsida. Ökad styrka i quadricepsmuskeln kan leda till mindre broskminskning i leden.

Läkemedel kan minska besvären men de förhindrar inte att artrosen blir sämre med tiden. I första hand rekommenderas läkemedel som är inflammationsdämpande, så kallade NSAID. Läkemedel i denna grupp kan till exempel vara naproxen eller ibuprofen. Man bör läsa bipacksedeln innan man börjar behandling med NSAID då de kan interagera med andra läkemedel och det finns vissa biverkningar som man kan behöva vara uppmärksam på. Man bör ta kontakt med sjukvården om man har känd njursvikt eller hjärtsvikt då behandling med NSAID inte alltid är lämpligt vid dessa tillstånd.

Paracetamol kan också prövas men har visat sig ha sämre effekt vid artros i knäleden och därför finns det en möjlighet att paracetamol inte heller har stor effekt vid artros i patellofemoralleden. Beroendeframkallande smärtstillande ska i allmänhet undvikas på grund av risk för allvarliga biverkningar eller beroende. 

Ibland kan man behöva operera i leden om man fortsatt har besvär trots att man har provat andra behandlingsmetoder. Med titt-håls kirurgi (artroskopi) kan man gå in leden och rensa bort pålagringar på benytorna. Vissa personer kan istället behöva få insatt en knäskålsprotes eller en ny knäled.  

Prognos

Artros har ofta ett fluktuerande förlopp, ibland med spontan förbättring av både symtom och påverkan av leden men i grund och botten är det ett progredierande och kroniskt tillstånd.