Artros i fotleden

Vad är artros i fotleden?

I kroppens leder finns brosk som gör att benändarna kan glida mot varandra. Fotleden består av fyra leder mellan skenben (tibia), vadbenet (fibula), språngbenet (talus) och hälbenet (kalkaneus). Olika ligament och muskelfästen som finns på både utsidan och insidan av leden stabiliserar fotleden.

Fotledsartros innebär att brosket och andra delar av fotleden försvagas, tunnas ut eller försvinner. Vid artros är det i första hand brosket som är skadat men förändringar ses även i benet med en ökad tendens till benpålagringar (osteofytbildning). Med tiden kan ledytorna påverkas så att de inte är lika släta och symmetriska längre, vilket kan göra att ben skaver mot ben resulterar i smärta. Artros i fotleden uppstår vanligast i medelåldern. 

Symtom

De vanligaste symtomen på artros i fotleden är smärta vid belastning, morgonstelhet och stelhet efter vila samt nedsatt rörlighet i leden. Även instabilitet, svullnad och felställning kan förekomma. Besvären kan variera i intensitet kring den drabbade leden och kan uppstå flera år efter att man skadat foten. 

Orsak

Den vanligaste orsaken till artros i fotleden är en tidigare skada som en fraktur i fotleden eller annan skada. Detta skiljer sig från artros på andra ställen i kroppen, till exempel höft- eller knäledsartros där det inte alltid finns en tydlig orsak till besvären.

Andra orsaker kan vara övervikt, ärftlighet, muskelsvaghet eller långvarig, ensidig belastning på fotleden. Kvinnligt kön ger en ökad risk för utvecklingen av tillståndet. Andra tillstånd som också kan orsaka fotledsartros är reumatoid artrit, hemokromatos, hemofili (blödarsjuka) och osteonekros (benvävsdöd).

Diagnos

Tillsammans med en undersökning av fotleden kan man ofta sätta diagnosen utan att andra undersökningar behövs göras. Bilddiagnostik rekommenderas inte rutinmässigt, men om man misstänker andra orsaker till besvären kan en röntgenundersökning utföras. Vid artros i fotleden kan man se minskad broskhöjd och eventuella förändringar i själva benstrukturen.

Det finns många andra tillstånd som kan ge besvär i fotleden. Några av dessa är stressfraktur, främre och bakre impingement i fotleden, instabil fotled och olika typer av inflammationer. 

Behandling av artros i fotleden

Grundbehandling vid alla former av artros är artrosskola, handledd fysisk träning hos fysioterapeut, egenbehandling och vid behov viktminskning. Träningen hjälper till att stärka muskulaturen kring fotleden. Vid otillräcklig effekt av grundbehandlingen kan man lägga till behandling med läkemedel eller ortopedtekniska hjälpmedel. Vid svåra eller besvär som inte hjälps av grund- eller tilläggsbehandling kan operation vara en behandlingsmöjlighet. Sjukvården gör alltid en helhetsbedömning och man tar hänsyn till det allmänna hälsotillståndet när man påbörjar olika behandlingsformer. 

Egenbehandling kan bestå av skor med rullsula, skoinlägg eller stötdämpande sula. Ortopediska hjälpmedel som ortos eller bandage kan minska smärtan i fotleden. TENS (transkutan elektrisk nervstimulering) kan också provas om grundbehandling inte har gett tillräcklig effekt på smärtan.  

Läkemedelsbehandling i form av smärtstillande och inflammationsdämpande läkemedel, så kallade NSAID-preparat som till exempel ibuprofen, kan hjälpa. Lokalbehandling med NSAID, till exempel gel, kan också ha effekt. Paracetamol har i olika undersökningar visat en mindre verksam effekt på besvären men kan hos vissa ha en liten effekt. I de flesta fall behövs smärtstillande läkemedel endast under perioder, till exempel efter olika typer av belastningar. I enskilda fall kan injektion med kortison provas.

Det finns olika naturläkemedel att köpa i dagligvaruhandeln mot artros men det finns inte tillräckligt med vetenskapligt underlag för att sjukvården ska kunna rekommendera dem. 

I uttalade fall kan det bli aktuellt med en operation. Vid operationen görs leden stel eller sätter man en fotledsprotes.

Prognos

I de flesta fall kommer tillståndet gradvis att förvärras. De flesta med fotledsartros behöver dock inte kirurgisk behandling då det endast är några få av fallen som utvecklar sig så långt att en operation är nödvändig.