Hej! Jag skulle vilja höra en spontan reaktion från er på följande: Min man är gammal dansare och har artros i sitt vänstra knä sedan 25 år tillbaka och är också meniskopererad för 20 år sedan. Han tränar idag ca. 3 gånger per vecka och gick i backen med knäet före i samband med Vikingarännet. Han fick då så ont att han hade svårt att gå. Så snart värken hade lagt sig lite så var han på gruppträning och körde ett dubbelpass, med påföljden att han blev sittande igen. Nu är han röntgad och man kan se ett "glapp" i skelettdelarna på ca. en halv centimeter, förutom de förslitningar som redan fanns och blivit värre. Han har fått remiss till ortoped och det tar ca. 6 veckor innan han får komma dit. Idag var han och träffade en sjukgymnast på Sophiahemmet, som inte har träffat honom förut och ej heller har tillgång till röntgensvaret. Han säger, enligt maken, att träning är det enda botemedlet för att stärka musklerna runt omkring knäet. Han påstår att maken ska träna som vanligt (step, aerobics, bodypump, etc) med ett 20 minuters cykelpass som uppvärmning, även när han har ont! Detta ställer jag mig mycket frågande till. Jag kan tänka mig att träning av de små muskelgrupperna runt omkring knäet vore bra, men att träna på som vanligt, när han redan har svårt att stödja på benet verkar fullständigt fel. Sjukgymnasten har också sagt att han inte behöver se röntgenplåtarna, för det är samma behandling till alla knäskador (?). Snälla, tyck till så jag vet om jag eller maken är ute och cyklar!
Jag förstår att det kan låta motsägelsefullt och bli förvirrande när din make uppenbarligen har varit väldigt aktiv och fått ont och nu plötsligt får höra att det är träna han ska göra.
Sjukgymnasten har rätt, men du har också delvis rätt. I det här sammanhanget är inte problemet att få igång din make och motivera honom till träning, för den motivationen har han sannolikt. Problemet kan snarare vara att "lära om", det vill säga lära sig ett nytt förhållningssätt till träningen. det är lätt att träna på som man alltid har gjort, vilket kanske inte alltid är det bästa.
Det handlar om dosering av träning vad gäller tid och intensitet för att undivka att smärtan accentueras, val av övningar för att träna på bästa sätt och rätt belastningsmönster för att bli "knämedveten" och undvika att ytterligare belasta knät i de delar av leden som redan har utsatts för stora påfrestningar.
I step, aerobics och body pump är tempot ofta relativt högt och det kan vara svårt att avvika eller dra ner på tempot för att "känna efter" eller "tänka efter" om man är träningsvan och vill "köra på". Jag skulle därför rekommendera att din make tar en paus från just den typen av träning om han inte redan har gjort det, men gärna cyklar, promenerar och är aktiv på något sätt som passar. Aktiviteten måste anpassas efter smärtan, men det är inte farligt att det gör ont.
Så länge smärtan upplevs som acceptabel är det OK. Om det skulle göra mer ont än så bör han välja en lägre intensitet och/eller träna med färre upprepningar, eller kortare tid. En eventuell ökning av smärtan i samband med träning eller annan belastning ska ha klingat av efter 24 timmar. Annars får man lära sig av det och dra ner på tid och/eller intensitet nästa gång. Smärtan varierar med dagsformen och aktiviteten kan också anpassas efter det. Så småningom lär man sig hur kroppen reagerar på ansträning och det blir lättare att undvika att smärtan förvärras eller överskrider den acceptabla gränsen.
Dessutom skulle jag önska att han får tillfälle att hos sjukgymnast lära sig "knäkontroll". Det är relativt enkla principer för träning som kan anpassas på en mängd övningar: Höft-knä-fot ska vara på en rät linje, knät ska alltid peka över tårna och träning ska utföras så kontrollerat att rörelsen kan stoppas var som helst i rörelsebanan. Det är också viktigt att träna, inte bara musklerna runt knäleden utan även höft- mag- och ryggmusklerna. Ett bra belastningmönster styrs till stor del från kroppens centrum, för knänas del alltså från bålen och höften. Det spela ingen roll hur bra och starka benmuskler man har om inte höftena och kroppen har styrka och stabilitet nog. Jämför till exempel handstyrka: Om du inte är stabil eller har kraft i din axel/skuldra kan du inte lyfta tungt, hur stark du än är i dina händer.
För din make tror jag att det handlar om att fortsätta vara fysiskt aktiv på något sätt men framför allt att lära sig knäkontroll och ägna 5 minuter om dagen åt knäspecifik träning. Detta kan ha få hjälp med av en kunnig sjukgymnast. De principer om knäkontroll som jag kort har beskrivit ovan finns i mer detalj, med exempel på övningar, på Reumatikerförbundets hemsida: http://www.reumatikerforbundet.org/fileserver/ovningar_till_filmen.pdf
