Här slår experten hål på myterna om artros
Över en halv miljon svenskar lever med artros, trots det finns en stor okunskap om ledsjukdomen. Tillsammans med Leif Dahlberg, professor vid Lunds universitet och överläkare i ortopedi vid Skånes universitetssjukhus tar vi därför upp de vanligaste myterna om sjukdomen.
Är det farligt att röra på sig när det gör ont?
– Svaret på det är entydigt nej när det rör sig om artros. Har man kroniska besvär, kronisk smärta och typisk artros så är det ofarligt att röra på sig. Vi har undersökt hur man mår om man rör på sig och då vet vi att man mår bättre, får mindre smärta och får bättre rörlighet, säger Leif Dahlberg.
Han tillägger också att man dessutom har sett genom olika molekylära och mer grundvetenskapliga undersökningar att leden också får bättre kvalité om man rör på sig.
– Så sammantaget kan man svara nej på den frågan, det är en myt och den ska vi avfärda.
Men sedan finns det grader av smärta. På en tiogradig smärtskala är fem okej, menar han.
– Det kan kännas, men man ska inte stå och gråta. Sedan bör besvären ha minskat det närmaste dygnet ungefär. Fortsätter det eller om det gör för ont så ska man absolut uppsöka sin vårdcentral eller fysioterapeut och kanske få bättre råd om vilka övningar man ska göra och hur man ska göra dem.
Läs mer: För få med artros deltar i artrosskola
[ReadMoreLinkBoxSecond]Är operation lösningen för alla med artros?
– Det kanske rör sig om 15-20 procent som har glädje av en operation i den populationen. Den andra delen har betydligt mycket bättre behandling att få som är icke-kirurgisk och den gruppen ska helt enkelt inte opereras. Det kommer inte ge den effekt som man förväntar sig. Så nej operation är inte lösningen för den stora populationen.
Leif Dahlberg tillägger också att ingen egentligen ska opereras utan att först ha genomgått en ordentlig icke-kirurgisk behandling och utvärderat besvären.
– Efter det kan man börja avgöra om man ska opereras eller inte.
Läs mer: Lindra din artros – experten ger digtipsen
Hur fungerar artrosskolorna?
– Där kan man säga att man får sig till livs den bästa evidensen som finns i behandling av artros. De byggs på information om själva orsakerna och hur man ska lära sig leva med artros.
Man får även information om vilka praktiska övningar som kan vara bra för olika leder när man har artros och så får man så klart lära sig om viktens betydelse, berättar Leif Dahlberg.
– Vikten kan vara ett typiskt exempel på orsaken till artros, nämligen att det finns en belastningsobalans. Det vill säga att man inte bär upp sin kropp på ett bra sätt och då får man mer belastning över leden och det gillar inte leden.
I stället för att fokusera på att gå ner i vikt tycker Lars Dahlberg att det är bättre att fokusera på att bära upp sin vikt bättre.
– Så mitt råd är att man kan börja med att stärka benmusklerna, då brukar vikten komma på köpet så att säga.
Läs mer: Att göra själv – till dig som har artros
Finns det några preparat som hjälper vid artros?
– Det kan man svara kort nej på. Det är naturligtvis så att en smärtstillande tablett kan hjälpa om man har ont, men de är ofta behäftade med biverkningar, ibland allvarligare biverkningar. Och ju starkare tabletter man tar ju större risk är det för missbruk. Så de ska användas varsamt och när man har ont. Men de påverkar inte själva artrosen.
Ska man påverka själva artrosen ska man använda sig av den kunskap som man kan få i artrosskolan, tycker Leif Dahlberg.
– Man ska förstå sjukdomen, förstå orsaken till besvären och påverka sin livsstil så att man börjar röra på sig och bär upp sin vikt på ett bättre sätt.
Dock har det varit ett problem för många att tillgängligheten för artrosskolor inte varit tillräcklig. Vissa har behövt resa långt. Men då tipsar Lars Dahlberg om att det även finns webbaserade artrosskolor, säger han.
Vill du lära dig mer om artros och dess behandling samt vad du själv kan göra för att leva ett bra liv med sjukdomen?
Gör utbildningen och delta i patientundersökningen på Artros-hjälpen.se
Kommentera denna artikel
Hej! Ja! Jag undrar också över när det går otroligt fort med förstöring av leder..operade mig för 2 år sen i min höft..och efter att ha gått med kryckor i 3 månader..fick jag även Atros i mina båda händer..Detta visar ju på att belastningen på mina händer blev för stor..Men min undran är ju? Vad i min kropp gör att brosket försvinner så fort..Något mer än belastning är det ju! Det behövs helt klart mera forskning i detta med Atros.. och varför forskas det inte mer?? När så många drabbas..
Jag vill bättre förstå vad som kan trigga en acceleration av artosbesvären. Jag fick min diagnos för ett år sedan och det är en stor sorg att inse att jag aldig kommer att bli frisk. Jag är 55 år och lever ett aktivt liv, är gympaledare, går minst 10 000 steg om dagen och älskar vandringssemestrar. Jag har förstått att man till viss del kan bromsa utvecklingen genom motion och viktminskning, men jag vill bättre förstå vad det är som triggar att försämringen går så snabbt. Under julhelgen tog vi extra långa skogspromenader på mer än 2h per dag och efter tre dagar växte det ut en ny hård och öm knuta på ankeln som liknar de hårda ömma artosknutorna som finns ovanpå stortåleden. Från att under det här året har sörjt att jag inte längre kan ha vanliga "kontorsskor" (för att knutorna ovanpå stortålederna, klämmer och gör ont i smala skor) och jag nu har vant mig vid att gå i stora och breda fritidskor till kostymen så inser jag nu att jag inte heller kan ha vandringskängor som går över ankeln när jag går i skogen. Mina frågor: Är det normalt att försämringen går så fort, att det växer ut en knuta på 1-3 dagar? Kan jag ha gått för långt, för ofta, dvs triggas försämringen av överansträngning?
Hej! Jag har fått reda på genom röntgen att jag har fått knäatros. Min fråga är om man kan se det på röntgen om man haft artros en längre tid eller man kan tyda på röntgen bilderna att man precis har fått artros?? MVh I Monica
Efterlyser info om stemcellsterapi som en tänkbar behandlingsform här.
Jag har en väninna som dessutom är sjuksköterska som nästan blev rullstolsbunden efter operation för sitt knäledsartros i Sverige. Hon fick besked det enda som skulle förbättra hennes situation var en protes. Sex månader efter en behandling med MSC + PRP sprutor i Peru är hon helt symptomfri och har återfått full rörlighet på sitt knä. Från att inte kunde stå på knäet eller gå längre distansar, kan hon nu joggar flera gånger i veckan utan besvär.
Dessutom finns FDA godkänt behandlingen Regenexx behandling att få i DACH länder så det är inte så att detta är helt obeprovade metoder.
När kan vi se mer info om denna behandlingsmetod som verkar lovande och som kan radikalt förbättra livskvalitet för många patienter i Sverige?
Om man har opererats ex antal gånger . Sen sätter dr sin diagnos när de inte finns mera att göra. De blir svaret atros. Varför? O varför kan man inte skriva som de är att de blivit för många operationer o en massa fel? När man ska ha de sen i framtiden så är svaret atros vad man än ställer för fråga får man atros. Varför????
Hej, var finns närmaste skola för mej, jag bor i uppland-bro.
Har ont i vä. knä. Artros, men även gammal meniskskada. har sökt hjälp, och hoppas fortfarande på lindring. Har alltid rört mycket på mig. Friskis, cykling, gym, vandringar, simning m.m. Är smal, och har alltid varit lite underviktig, i stället för tvärtom. Tycker det känns hopplöst, men tack för en trevlig, intressant sajt.
Det är förfärande få individer som har vetskap, kunskap och erbjudande om artros skola. Jag tycker landstingen, primärvården och reumatiker förbundet borde vara mer aktiva vad gäller att
sprida kunskap om denna folksjukdom !
Beträffande KNÄARTOS har läkarna på Akademiska sjukhuset ej informerat mig om jag lider av knäartros trots alla undersökningar som sjukhusläkarna utfört på undertecknad !
Är denna åkomma svåsdiagnostiserad?
Finns det annars någon specialistklinik som jag kan hänvisas till ?
Man blir ganska undrande vad som ligger bakom denna information?
Utan mina båda höftledsproteser hade jag antagligen varit sängbunden. Den ena protesen är inopererad för 23 år sedan och fungerar utan problem alltjämt. En knäprotes har också varit min räddning, trots att den operationen innebar en del komplikationer.
Att någon s.k. artrosskola skulle förhindrat dessa operationer tror jag verkligen inte.
Inga har kommenterat på denna sida ännu