Pälsdjursallergi

Vad är pälsdjursallergi?

Pälsdjursallergi är en överkänslighetsreaktion mot proteiner i pälsdjurs hudflagor, hår, saliv eller urin. Det kan leda till bland annat exempel hösnuva (allergisk rinit, allergisk konjunktivit) och astma.

Att ha hund eller katt är mycket vanligt. I Sverige finns över 1 miljon katter och över en halv miljon hundar. Cirka hälften av alla barnfamiljer har katt eller hund. Allergi mot hund och katt är vanligast, medan allergi mot kanin, marsvin och häst är ovanligare. Det förekommer också allergi mot råttor, burfåglar, kor och höns. Det är inte helt klarlagt hur vanligt det är med pälsdjursallergi men uppfattningen är att det är ett vanligt tillstånd. Hos barn med astma är över hälften allergiska mot pälsdjur. 

Symtom

Pälsdjursallergi är egentligen en beskrivning på en mekanism som kan leda till en allergisk sjukdom såsom hösnuva och astma. Symtom på hösnuva är vanligen rinnande näsa, nysningar, nästäppa och kliande och röda ögon, medan symtom på astma kan bestå av pipande andning, hosta och andnöd. 

Atopiskt eksem, ett tillstånd med torr, kliande och inflammerad hud, kan bli sämre till följd av en allergi mot pälsdjur. En akut allvarlig allergisk reaktion som beror på allergi mot pälsdjur är ovanligt, men allvarligare astmaanfall kan förekomma om astman inte är välkontrollerad. 

Orsak

Pälsdjursallergi beror på att kroppen uppvisar en överkänslighet mot vissa delar av pälsdjurens hud, hår, saliv eller urin. Sådana delar kallas för allergener och består i regel av proteiner. När de inandas eller kommer i beröring med huden leder det till att kroppen bildar motgift (antikroppar). Det gör att ämnet histamin frisätts. Histamin framkallar svullnad och irritation av de övre luftvägarna och framkallar typiska symptom för hösnuva och astma. Tendensen till överkänslighet är ofta ärftlig.

Man kommer i kontakt med allergener när man är nära ett pälsdjur, men allergenerna kan med hjälp av luften och kläder transporteras till andra platser. Således är det vanligt att man kan påvisa allergener av katt och hund i ett klassrum eller på en arbetsplats. När en person med en allergi mot pälsdjur kommer i kontakt med ämnena kan symtom uppstå. 

Det har länge diskuterats om kontakt med pälsdjur tidigt i livet kan skydda mot framtida allergiska sjukdomar. Den vetenskapliga dokumentation som finns i nuläget tyder på att exponering för pälsdjur hos icke-allergiska barn tidigt i livet ger samma eller minskad risk för allergi.

Diagnos

Diagnosen pälsdjursallergi ställs i regel med hjälp av en noggrann sjukdomshistoria och undersökning av kroppen. Prover är inte nödvändiga för diagnos. Ibland kan det vara oklart om det handlar om en pälsdsjursallergi. I sådana fall kan man göra vissa tester för att se om kroppen har sensibiliserats (se längre ned) mot ett visst ämne . Vanliga sådana tester är pricktest eller ett blodprov, som kan hjälpa till för att bedöma risken för pälsdjursallergi.

Mer om sensibilisering Sensibilisering innebär att kroppen har börjat göra antikroppar mot vissa ämnen, vilket ska tolkas som en tendens till överkänslighet. Det är dock inte samma som att vara allergisk. Vissa personer som har en sensibilisering mot ett visst ämne får nämligen aldrig några symtom och, i ovanliga fall, kan det uppstå symtom utan att man kan se någon sensibilisering mot ett ämne. Det finns många fler personer som har antikroppar mot pälsdjur än personer som har en allergi mot pälsdjur. För diagnosen allergi krävs att man får symtom när man kommer i kontakt med pälsdjur. Därför är det viktigt att alltid bedöma hela sjukdomshistorien. Om man inte har en stor misstanke om allergi och testerna inte visar någon förhöjd nivå på antikroppar mot pälsdjur så är risken för allergi mycket låg. Om man å andra sidan har typiska och/eller allvarliga symtom kan det mycket väl handla om en allergi.

Behandling

Det viktigaste är att undvika eller minska kontakten med de ämnena som utlöser symtomen. Att dammsuga ordentligt och inte ha katten/hunden nära den personen som har pälsdjursallergi kan vara effektivt. Det är också viktigt att personer i allergikens närhet, som har haft kontakt med pälsdjur, har rent hår, rena händer och rena kläder. Kläder kan nämligen samla på sig pälsdjursämnen. Vädring av bostaden kan också minska symtom. Eftersom hår och huddelar lätt fastnar på textil, kan det hjälpa att undvika textilier hemma.

Specifik behandling av hösnuva och astma kan behövas om symtomen inte är under kontroll. En sådan behandling kan vara tabletter, inhalatorer, krämer, nässprej och/eller ögondroppar. 

I vissa fall är den enda effektiva behandlingen att ta bort pälsdjuret från hemmamiljön. Det kan vara ett mycket svårt beslut, eftersom särskilt hundar och katter ofta ses som en fullvärdig familjemedlem. Det finns inget vetenskapligt belägg för att vissa hundar eller katter ger minskad risk för att få allergiska symtom. 

Ibland kan immunoterapi/allergivaccinering ha effekt. Man ger då en ökad dos av ämnena som framkallar de allergiska symtomen under en lång tid med mål att minska överkänsligheten. En sådan effekt har främst påvisats vid katt- och hundallergi. 

Prognos

Med hjälp av rätt åtgärder och behandling kan symtom vid pälsdjursallergi försvinna helt. Man växer dock sällan ifrån en sådan allergi, utan en sådan allergi finns sannolikt kvar under resten av livet. 

Vill du veta mer

• Allergisk rinit och allergisk konjunktivit (hösnuva)
• Astma