Allergi mot kvalster

I Sverige finns husdammskvalstren i inomhusmiljö med hög luftfuktighet. Förrådskvalster kan orsaka yrkesastma hos lantbrukare. Rovkvalster kan ge allergiska besvär hos växthusarbetare.

Varför man bli allergisk mot kvalster

Kvalstrens allergiorsakande ämne är ett matsmältningsenzym, som förekommer i kvalstrens mikroskopiskt små fekaliebollar. Husdammskvalster trivs bäst när det är varmt (cirka 27-32 grader) och vid hög luftfuktighet. En relativ luftfuktighet på 70-80 procent verkar vara optimal för kvalstren, men de klarar sig även vid luftfuktighet kring 55 procent. Sådana livsbetingelser kan i svenska bostäder uppstå framför allt i sängmiljöer. Där är luftfuktigheten något högre än i rummet för övrigt, och där finns föda för kvalstren i form av hudavskrap. Kvalstren klarar däremot inte av att leva i vanligt bostadsdamm där de utsätts för ljus och där luftfuktigheten vanligen inte är tillräckligt hög.

Kvalsterförekomsten i Sverige varierar med klimatet. I södra Sveriges kustland är den betydligt högre än i Stockholmsområdet, där kvalster finns i kanske 10 procent av bostäderna. I norra Sverige är förekomst av kvalster ovanlig.

Symtom på kvalsterallergi

Symtomen vid kvalsterallergi är astma, (särskilt nattlig), med andnöd, hosta, ”pipande” luftvägar och störd nattsömn med många uppvaknanden samt besvär från ögon och näsa – och även eksem. Kvalsterexponeringen i en bostad pågår året runt, även om kvalstermängden varierar något och är högst under sensommar och höst. Det innebär att symtomen inte har någon klar säsongvariation, som är fallet vid pollenallergi. Vid pälsdjursallergi har kontakt med till exempel katt eller hund ofta av patienten själv noterats som en utlösande orsak, men kontakten med kvalster är vanligen inte uppenbar för patienten.

Så vet du om du är allergisk mot kvalster

Diagnosen kvalsterallergi kan ibland initialt missas, särskilt om patienten också har andra allergier. En symtombild med året-runt-besvär med symtom framför allt morgnar och nätter bör dock föra tankarna till en eventuell kvalsterallergi.

Med blodprov eller pricktest i huden kan läkaren konstatera om patienten har en förhöjd mängd av allergiantikroppar (IgE-typ) mot kvalster. Om så är fallet är patienten sensibiliserad, det vill säga har förutsättning för att få en allergisk reaktion av kvalster. Det innebär dock inte att patienten vid testtillfället har en pågående kontakt med kvalster. Den exponering som orsakat sensibiliseringen kan ha skett långt tidigare i livet i en annan miljö med hög kvalsterförekomst (såsom bostad med fuktproblem och varmare länder).

För att bekräfta att orsaken till de aktuella symtomen är en pågående exponering för kvalster kan ett dammprov tas från patientens sängmadrass. Detta är särskilt angeläget att göra i de delar av landet där kvalsterförekomsten är låg. Dammet samlar patienten själv med hjälp av sin dammsugare och det analyseras för förekomst av kvalsterallergen. Det finns enkla test som kan utföras i även primärvården. Dessa test ger en grov uppskattning av om det finns kvalster i provet och i så fall i vilken mängd. Analyser som utförs vid vissa kliniskt immunologiska laboratorier kan ge ett mer exakt mått på halten av kvalsterallergen.

Diagnosen bygger på sjukhistorien, påvisande av förhöjd halt av allergiantikroppar mot kvalster samt ett rimligt säkerställande av en aktuell exponering för kvalster.

Behandling mot kvalsterallergi

Vid kvalsterallergi finns, åtminstone i vårt svenska klimat, en god möjlighet att minska exponeringen för kvalster genom miljöåtgärder (se mer nedan under ”Förebyggande åtgärder”).

Symtomen från öga, näsa, luftrör och hud vid kvalsterallergi behandlas på samma sätt som andra allergiska besvär. Om denna behandling inte ger tillfredsställande effekt finns möjlighet att minska symtomen med en så kallad allergenspecifik immunterapi via injektioner (ASIT) alternativt tablettbehandling (SLIT).

Behandlingen, som tidigare benämndes ”hyposensibilisering”, ges alltså som upprepade injektioner i huden alternativt i tablettform och består av små doser kvalsterallergen. En sådan terapi ges av läkare som är specialist i allergisjukdomar, och pågår i cirka 3 år.

Förebyggande åtgärder mot allergi

De viktigaste förebyggande åtgärderna syftar till att sänka luftfuktigheten i patientens bostad och särskilt i sovrummet. De kan gälla att förbättra ventilationen eller att åtgärda fuktproblem. Kvalstren har nämligen svårt att fortplanta sig vid en relativ luftfuktighet på 45 procent eller därunder. 

En kompletterande åtgärd kan vara att innesluta madrassen i ett madrasskydd, som inte släpper igenom kvalsterallergenen. Madrasskydden kan kapsla in allergenen och därmed minska den mängd kvalsterallergen som patienten andas in under natten.

Tvättning av sängkläderna i 60 grader i en timme dödar kvalstren, vilket är ett möjligt sätt att hålla kvalsterförekomsten nere. Kvalstren klarar inte heller längre vistelse (två dygn eller mer) i minus 18 grader (frysskåpstemperatur) eller kallare, vilket kanske har begränsad praktiskt betydelse.

Prognos vid allergi mot kvalster

Prognosen för att uppnå symtomkontroll med förebyggande åtgärder och medicinering är i allmänhet god. Den är dock beroende av att åtgärderna för att minska kvalsterexponeringen i bostaden är framgångsrika.

Dammallergi

Tidigare uppfattades husdammet vara ett enhetligt ämne som kunde orsakade allergiska besvär, en ”dammallergi”. Eftersom kvalsterallergen kan förekomma i bostadsdamm användes förr ofta ”dammallergi” och ”dammkvalsterallergi” som synonyma begrepp. Idag vet vi att husdammet, förutom kvalsterallergen, kan innehålla ett flertal olika allergiframkallande eller irriterande ämnen (från till exempel katt, hund, pollen, textila fibrer och mineraler). Damm kan med andra ord orsaka symtom utan att detta alls har något med kvalster att göra. Diagnosen ”dammallergi” är därför oprecis och bör undvikas.

Är du sjukvårdspersonal? Läs mer om Allergisk rinit på NetdoktorPro »