Kontaktallergi i munnen

Vad är kontaktallergi i munnen?

Munslemhinnan reagerar mycket mer sällan med kontaktallergi, än vad huden gör. Kontaktallergi i munhålan kan delas in i tre kategorier beroende på vad som är orsaken:

• Material som har satts in av tandläkare, till exempel lagningar.
• Smakämnen i mat eller hygienprodukter, som tandkräm och läppbalsam.
• Konserveringsmedel

Symtom

Orsak

Slemhinnan i munhålan är ganska motståndskraftig mot allergiska reaktioner jämfört med huden på grund av:

• Riklig blodförsörjning ger ett snabbt upptag i blodet och förhindrar långvarig kontakt med allergenet.
• Låg förekomst av de immunceller som triggar allergi (Langerhans celler och T-lymfocyter).
• Utspädning av irriterande ämnen och allergener tack vare saliven.

Kontaktallergi beror på en överkänslighetsreaktion mot ett ämne (allergen) som tränger igenom huden eller slemhinnan. Det utlöser en reaktion i immuncellerna som gör att kroppen utvecklar antikroppar mot allergenet (så kallad sensitisering). Vid senare kontakt med detta allergen utlöser det en kontaktallergisk reaktion. I vissa fall har den första kontakten skett via huden, till exempel med nickel.

Reaktioner kan ske mot material som används vid tandvård. Kontaktallergi finns beskriven för olika metaller: kvicksilver i amalgamfyllningar, nickel eller krom i instrument för tandreglering eller kronor/bryggor, kobolt i tandproteser med metallskelett, palladium i kronor/bryggor och guld. Även plastämnen kan orsaka reaktioner.

Livsmedel och hygienprodukter för munhålan kan också utlösa kontaktallergi i munhålan. Ett vanligt förekommande kontaktallergen bland parfymämnen är kanel (kanelaldehyd), som ofta används som krydda i livsmedel, sötsaker, tuggummi, tandkräm och munsköljningsmedel. Det är vanligtvis smakämnen som orsakar allergiska reaktioner mot till exempel tandkräm.

Amalgam

Amalgam är ett tandfyllningsmaterial som inte längre får användas i Sverige, men amalgamfyllningar har lång varaktighet och det är fortfarande många som har dessa. Lokala reaktioner vid amalgamfyllningar är bland de vanligaste materialrelaterade reaktionerna i munslemhinnan. Kvicksilvret i amalgam är den viktigaste faktorn. 

Vissa relaterar även andra generella symtom som trötthet och värk till amalgam, men det finns inga vetenskapliga bevis för ett sådant samband. Det finns inte heller några säkra bevis för att det generella måendet förbättras om man tar bort amalgamet.

Plastämnen

Plastämnen (kompositmaterial) som ofta används idag vid tandfyllning är allergiframkallande i ohärdad form vilket kan orsaka rekationer främst hos tandvårdpersonal om de kommer i kontakt med materialet. När fyllningen härdat så anses den inte direkt allergiframkallande,

Guld

Guld anses kunna vara ett kontaktallergen bland personer som har guld i tänderna men det är ofta svårt att påvisa något säkert samband. Risken för kontaktallergi av guldlegeringar betraktas generellt som liten.

Diagnos

Diagnosen är ofta svår att ställa. Det finns inga säkra tecken eller fynd som säkerställer att symtomen beror på allergi Utredningen syftar till att utesluta andra orsaken och att klarlägga ett eventuellt sannolikt samband mellan misstänkt ämne och symtom.

Epikutantest, lapptest på huden för att se reaktion mot olika ämnen kan i vissa fall vara till hjälp. Även om ett lapptest visar reaktion, går det inte att säga säkert utifrån det att det är kontaktallergi som orsakar symtomen.

Behandling av kontaktallergi i munnen

Om man har klara misstankar om vad som utlöser besvären bör man undvika orsaken om möjligt, gärna i minst 4 veckor för att se om symtomen förbättras.

Byta ut gamla tandfyllningar?

Amalgam kan orsaka kontaktallergiska reaktioner. I många fall blir besvären bättre om amalgamfyllningarna byts ut. Men många besvär från munhålan som misstänks komma från amalgam, behöver inte ha detta samband.

Personer som reagerar på tandmaterial kan under vissa förutsättningar få bidrag för att byta ut materialet. Det är tandläkaren som är ansvarig för en sådan ansökan. Om slemhinneförändringar förekommer behöver en läkare utreda att reaktionerna med största sannolikhet inte beror på annan en bakomliggande sjukdom. 

Prognos

Prognosen är i regel god om den utlösande orsaken kan påvisas och elimineras.