Allergiutredning av barn

Vad är allergi?

Allergi är ett tillstånd som beror på överkänslighet (hypersensitivitet) mot sådant vi äter, andas in, får i ögonen, får injicerade med spruta eller som kommer i kontakt med huden. Sådana ämnen kallas för allergener. Överkänsligheten leder till att kroppens försvarssystem, immunsystemet, reagerar onormalt. Allergiska sjukdomar omfattar sjukdomar som atopiskt eksem, nässelutslag (urtikaria), matallergi, allergisk astma och hösnuva/pollenallergi.

Hur uppstår allergi?

Immunförsvaret skyddar oss mot angrepp från mikroorganismer som bakterier och virus. Vid en infektion bildas antikroppar mot mikroorganismerna som dödar eller neutraliserar bakterier och virus. Antikroppar har en viktig funktion genom att det kan markera för immunförsvaret var inkräktarna befinner sig. Vanligtvis är den här reaktionen bra och skyddar kroppen. Vid allergi skapas antikroppar mot allergener (kroppsfrämmande ämmen) som normalt är ofarliga. Vid förnyad kontakt med allergenet uppstår en kraftigare reaktion än det som är normalt, vilket ofta leder till de typiska allergisymtomen i form av svullnad och klåda. Den här typen av allergi kallas för typ 1-allergi. Det mest kända exemplet är hösnuva. 

En annan vanligare form av allergi är en fördröjd överkänslighetsreaktion eller typ 4-allergi. Dessa typer av allergi ger symtom först några dagar efter att man exponerat kroppen för det främmande ämnet. Till skillnad från en typ 1-allergi beror typ 4-allergi på att vissa celler inom immunförsvaret aktiveras som normalt inte aktiveras. Ett exempel på en sådan allergi är allergiskt kontakteksem, till exempel mot metallsorten nickel.

Symtom

Allergi kan yttra sig på olika sätt med besvär från ögon och näsa (hösnuva), luftvägarna (astma), huden (eksem, ibland nässelutslag) och i enstaka fall från magen: 

• Hösnuva ger ofta näsklåda och nysningar, rinnsnuva och nästäppa.
• Astma ger ofta pipljud i bröstet, andningsbesvär och hosta. Symtomen är vanligtvis besvärligast på natten.
• Eksem karakteriseras av torr och kliande hud. Ibland kan huden vätska. 
• Nässelutslag ger ofta upphöjda, röda hudförändringar som kliar. De kan se ut som små öar av rodnad. 
• Matallergi/födoämnesallergi kan ge symtom såsom svullnad i halsen, väsande andning, magsmärta, illamående med eller utan kräkning och diarré. Symtomen uppstår kort tid efter intag av det aktuella födoämnet.

Förutom ovanstående allergiformer kan barn också vara allergiska mot stick från bi eller geting, antibiotika eller gummimaterialet latex.

Vilka barn ska utredas?

Vid symtom och tecken på allergi bedömer sjukvården i regel först om man behöver göra en allergiutredning. Vid hösnuva är det ofta inte nödvändigt att göra en utredning, eftersom det ofta finns ett klart samband med pollenexponering och symtom. Att undvika de allergiframkallande ämnena och behandla med allergiläkemedel räcker för många. 

Barn med ständiga, återkommande eller allvarliga allergisymtom, eller barn med behov av ständig behandling bör genomgå en utredning och testas för allergi.  En allergiutredning är en förutsättning för att kunna ge specifik behandling, som att ta bort eller undvika de aktuella allergenen och ge allergivaccinationer.

Undersökningar som ingår i en allergiutredning

Sjukdomshistorien

Vanliga frågor

• I vilken ålder startade symtomen?
• Hur vanliga är besvären?
• Hur allvarliga är besvären?
• Finns det anhöriga som har liknande besvär?
• Vilka allergener kan finnas i hemmet, på förskolan, i skolan eller på andra platser där barnet ofta befinner sig?
• Kommer barnet ofta i kontakt med pälsdjur?
• Utsätts barnet för tobaksprodukter?
• Finns det vissa ämnen som man tror att barnet reagerar på?
• Varierar besvären efter årstiderna eller efter dygnet?
• Har barnet haft andra typer av allergier? Risk för allergi ökar om man tidigare haft allergiska sjukdomar.

Kroppsundersökning

Vanligen görs en undersökning av hud, ögon, öron, mun, lungor och andra organ som kan vara påverkade av allergin. Eksem ger ofta typiska hudförändringar som gör att diagnosen ofta är lätt att ställa. 

Mätning av specifikt IgE i blod

Den vanligaste typen av allergi är en typ 1-allergi. En förutsättning för sådana allergier är att det finns antikroppar av typen IgE mot ämnet man misstänker ger symtom. Genom ett enkelt blodprov kan man testa om det finns sådana specifika antikroppar. Testet kan användas i stället för, eller som komplement till hudpricktest som beskrivs nedan.

Testresultaten ska tolkas med viss försiktighet. Vid låga nivåer av specifika antikroppar är det mycket sannolikt att man inte har någon allergi mot ämnet. Förhöjda nivåer kan tala för en allergi, men måste inte göra det. Man talar bara om en allergi om man har typiska symtom som talar för en allergi tillsammans med förhöjda nivåer på specifika antikroppar. I övriga fall talar man om en sensibilisering, något som är mycket vanligt. Risken för att senare i livet utveckla allergi mot ämnet man är sensibiliserad mot är dock större. 

Hudpricktest

Ett hudpricktest kan användas för att se om man har antikroppar mot ett specifikt ämne. Ofta används en standardpanel med björk, gräs, malört, häst, hund, katt, husdammskvalster, svamp och eventuellt andra allergener som man misstänker att barnet reagerar på. Själva testet utförs genom att en lösning av det misstänkta allergiframkallande ämnet droppas på underarmen och en sjuksköterska rispar sedan ytligt med en nål i huden. Undersökningen gör inte särskilt ont och tar inte mer än några minuter.

Tolkningen av hudpricktestet är ungefär densamma som bedömningen av specifika antikroppar. Ett positivt test ska därmed inte likställas med en allergi. 

Det finns ingen nedre åldersgräns för att utföra hudpricktest, men hos småbarn kan pricktestreaktionen vara mindre än hos äldre barn. Vid utbrett eksem kan det vara svårt att genomföra ett pricktest.

Allergimedicin (antihistamin) och andra läkemedel som kan påverka frisättningen av ämnet histamin i kroppen bör undvikas under minst tre till fem dagar före hudpricktest. 

Andra undersökningar

På barnmottagningar kan ibland andra tester göras, såsom provokationstester. Vid en provokation exponeras barnet för en liten dos av ämnet som det är allergiskt mot. Vid sådana tester finns en liten risk för en allvarlig allergisk reaktion, vilket gör att det ska finnas beredskap för det på platser som utför provokationstester.

Korsreaktioner

Korsreaktioner uppträder när två eller flera allergener som påminner starkt om varandra, reagerar med samma IgE-antikroppar. Om barnet har blivit allergiskt mot ett bestämt allergen kan det därför reagera mot ett annat ämne utan att barnet tidigare har varit kontakt med detta ämne. Först och främst gäller detta födoämnen som korsreagerar mot pollen, något som i de flesta fall leder till klåda och svullnad i mun och svalg. Ofta är man då inte allergisk mot födoämnet, även om det uppstår symtom vid intag av födoämnet. Detta kallas för det orala allergisyndromet (OAS), vilket sällan leder till farliga reaktioner. Ofta kan man äta mindre mängder av de födoämnen som utlöser symtomen. 

Översikt korsreagerande ämnen (allergen):

• Björk:
  • Kan korsreagera med äpple, persika, plommon, körsbär, aprikos, mandel, morot, selleri, persilja och hasselnöt
• Gråbo:
  • Kan korsreagera med rotselleri, bladselleri, morot, fänkål, persilja, koriander och senap
• Gräs:
  • Kan korsreagera med melon, jordnöt, potatis, tomat, mangold, apelsin
• Jordnöt:
  • Kan korsreagera med sojabönor, gröna bönor, gröna ärtor och linser
• Komjölk:
  • Kan korsreagera med getmjölk, fårmjölk och nötkött
• Linser:
  • Kan korsreagera med jordnöt och soja
• Latex:
  • Kan korsreagera med banan, avokado, kiwi, äkta kastanj, papaya, fikon och benjaminfikus
• Malörtsambrosia:
  • Kan korsreagera med melon, gurka, zucchini, banan och kiwi