Allergi mot insektsstick

Vad är allergi mot insektsgift?

Hos vissa kan insektsstick utlösa allergiska reaktioner mot själva giftet som insekten bär på. I undantagsfall kan ett insektsstick utlösa mycket akuta och svåra överkänslighetsreaktioner (anafylaxi). Det är vanligt att få lindriga reaktioner, som att det svullnar upp kring själva bettet, medan allvarliga reaktioner av getingar och bin är ovanligt. 

Getingar och bin

I Sverige är det ett fåtal stickande insektsarter som har medicinsk betydelse. De viktigaste är getingar och bin. Myggor kan ge lokala besvär som dock inte är farliga.

Getingar och bin lever i familjer med en viss arbetsfördelning, där stick används som försvarsmetod. När det gäller getingar är det bara den befruktade drottningen som överlever vintern. Hon ska bygga bo, lägga ägg och föda upp de första larverna. Därför finns det få getingar tidigt på sommaren och det förekommer inte så många getingstick. Getingens föda består av kött (mest andra insekter) och sockerhaltiga ämnen som frukt. Getingarna gillar även vår mat, både kött och sötsaker som glass, öl och sockerhaltiga drycker. Därför är getingstick betydligt vanligare än stick från bin.

Både drottningen och arbetarna hos bin och humlor övervintrar, vilket gör att de är många redan tidigt på sommaren. Födan består av pollen, nektar och fruktsaft, och dessa insekter måste känna sig kraftigt hotade innan de sticker.

Insektsgiftet

Insekternas gift förvaras i en giftblåsa i bakkroppen nära tarmöppningen. Bigadden har grova hullingar (mothakar) på sin gadd som gör att den lätt fastnar. Om gadden blir kvar följer också giftblåsan med. Giftblåsan är försedd med muskler som fortsätter att pumpa in gift genom gadden, även efter biet har flugit iväg. Vanligtvis dör biet när giftblåsan har slitits loss. Hos getingen har gadden få och små hullingar och den kan därför lätt dras tillbaka efter getingen stuckit.

Giftmängden beror på insektens art och ålder, om den har stuckit precis innan och tömt blåsan på gift, och hur länge gadden och giftblåsan blir kvar i huden.

Insektsgift innehåller tre eller fyra proteiner som kan fungera som allergener, det vill säga ämnen som människokroppen kan utveckla antikroppar mot. Dessutom innehåller insektsgiftet en varierande mängd andra ämnen som kan orsaka olika reaktioner. En stor del av allergenerna är artspecifika, men allergenerna i gift från olika getingarter liknar varandra. Detsamma gäller för gift från bin och humlor. Skillnaden mellan gift från geting och bi är större och i många fall kan en person som har reagerat allergiskt på ett getingstick tåla bistick och tvärtom.

Reaktioner på insektssticket

Insektsstick kan leda till lokal smärta, rodnad och svullnad hos alla. Hos vissa personer som blir stuckna flera gånger under samma säsong kan reaktionerna bli mindre med tiden, kroppen vänjer sig. De flesta lokala besvär på geting- och bistick går tillbaka inom två dygn. Vissa kan få stora svullnader (mer än tio centimeter i diameter) som kan vara i mer än två dygn. Reaktionen kan bero på giftämnen, så kallade toxiner, och allergi. Om man i vanliga fall får kraftiga reaktioner på insektsstick, till exempel från myggor, är det ett stöd för misstanken på en giftreaktion (toxisk). Det ökar inte risken för att vara allvarligt allergisk mot getingar eller bin. Om man får många stick på samma gång kan det leda till en toxisk påverkan.

De vanligaste reaktionerna är klåda, nässelutslag, obehagskänsla och trötthet. En sådan reaktion har en relativt god god prognos. Personer som bara har haft den här typen av reaktioner får endast i undantagsfall allvarligare symtom om de senare blir stuckna av samma typ av insekt, oavsett vad blodprover och tester visar.

Allvarliga symtom är yrsel, andningsbesvär, hjärtklappning och tryck över bröstet. Vissa av dessa fall kan dock bero på rädsla och hyperventilation. Hjärtklappning kan utlösas av stress och rädsla. Vanligt är också illamående, magsmärtor, kräkningar eller diarréer. Huvudvärk och kallsvettning är också ganska vanligt.

Dödsfall efter insektsstick kan bero på anafylaxi eller akut försämring av befintlig sjukdom, till exempel astma och hjärtsjukdom, eller kvävning vid stick i eller på halsen. I Sverige dör en till tre personer per år av getingstick. Det är mycket ovanligt med dödsfall efter bistick.

Ytterligare utredning är normalt inte nödvändigt

Bara de som har fått en svår allmänpåverkan (anafylaxi) ska allergitestas. Det är bara i dessa fall som det kan bli fråga om behandling mot allergin, allergenspecifik immunterapi, ASIT (allergivaccinering, hyposensibilisering). För andra individer så ger inte ett testresultat någon mer information om prognosen. För alla som inte fått anafylaxi vid ett insektstick är prognosen oerhört god, det är en ytterst minimal risk att man får en hotande reaktion i framtiden. Den sannolikheten är lika liten oavsett vad ett testsvar visar.

I normalbefolkningen kan positiva testresultat synas hos uppemot 20 % utan att det har någon praktisk betydelse. Barn, och i regel även vuxna med nässelutslag och klåda, har lika god prognos som en individ som inte reagerat så på getingar eller bin, vilket gör att ett testresultat inte förändrar någonting. 

Diagnosen insektsgiftsallergi kräver både en tydlig anamnes och fynd av antikroppar (IgE) mot det aktuella insektsgiftet i hudtest eller blodprov. Bäst är om man kan få reda på vilken insekt som stack. Testet är ett blodprov för påvisning av antikroppar (IgE). Det går även att göra ett pricktest på huden för direkt påvisning av allergi. Pricktest kan tas minst två veckor efter sticket. Blodprov kan tas efter någon vecka.

Behandling

Målet med behandling är att förhindra och förebygga allvarliga allergiska reaktioner. Behandlingen beror på den allergiska reaktionens intensitet och hur allvarliga tidigare insektsstick har varit.

Akutbehandling

Om insekten lämnar kvar gadd och giftblåsa i huden bör giftblåsan avlägsnas så fort som möjligt. Ta bort gadden med nageln, en nål eller pincett. Ju allvarligare allergiska reaktioner personen har upplevt tidigare, desto viktigare är det att avlägsna gadd och giftblåsa snabbt. Exakt vilket tillvägagångssätt man har då spelar mindre roll.

Lokalbehandling

Man kan lindra symtomen på flera sätt. Kyl med kallt vatten, isbit, alsolsprit eller kylbalsam. Fukta huden med vatten och gnid in en värktablett som innehåller acetylsalicylsyra. Tvätta bort när det onda går över. Lägg på lokalbedövande salva eller hydrokortisonkräm, som finns receptfritt på apoteket. Man kan gärna sätta på ett plåster för att undvika att man själv eller ens barn river sig på stickstället och får en infektion.

Om man reagerar med akut nässelutslag är samma behandling aktuell, men det kan vara bra att lägga till antihistamintabletter och i vissa fall skriver läkaren ut kortisontabletter. 

Anafylaxi

Om man har haft anafylaxi (svår allmänpåverkan) ska man ha en adrenalinpenna för självbehandling lättillgänglig. Det finns flera sorters adrenalinpennor med epinefrin i olika styrkor – 0,15 mg, 0,3 mg och 0,5 mg. Vanligtvis får barn 0,15 mg. Adrenalinpennan ska ges direkt efter sticket, mitt på sidan av låret.

Allergivaccination

Allergenspecifik immunterapi, ASIT erbjuds patienter som har haft anafylaxi efter insektsstick. Injektionerna ges med stigande dos under 7–15 veckor, därefter var sjätte till åttonde vecka under fem år. Det finns få biverkningar. Den vanliga underhållsdosen innehåller en allergenmängd som motsvarar två bistick respektive fem getingstick. Behandlingen avslutas efter fem år. Effekten kvarstår i många år. Mer än 90 % av dem som har fått anafylaxi efter getingstick tål dessa stick när underhållsdosen är nådd. Hos övriga kommer reaktionerna i allmänhet att vara lindrigare än tidigare.

Kraftiga myggbettsreaktioner

Enstaka personer får besvärande, men inte allvarliga, reaktioner på myggbett. Antihistaminer kan provas som förebyggande behandling vid besök i områden med mycket mygg.