Min äldste son genomgick hyposensibilisering i tonåren. Jag brukar ta honom som exempel i min undervisning när vi behandlar celler och immunsystem. Men det är en sak jag inte förstår och inte hittar svar på. Min son blev markant bättre av sin behandling. Tidigare blev han helt utslagen under pollensäsongen. Som tur var hade vi oftast semester under gräsens värsta blomning och flydde ut i kustbandet. Men- idag klarar han av vardagen och arbete med hjälp av vanliga allergimediciner. Nu till min fråga när pollenhalterna ökar på våren, så reagerar hans armar innan han märker av det i luftvägarna. När björkarna blommar så kommer rodnaden på den arm där han fick sina sprutor innehållande björkpollen. Han brukar upptäcka att han kliar sig på armen och sen inse att nu börjar pollensäsongen igen. Har cellerna i armarna ett eget minne, eller har den fleråriga behandlingen triggat en reaktion hos immunsystemet som riktas mot armarna i tur och ordning efter vilka pollen som finns?
Vid IgE-allergi finns det celler i huden med immunologiskt minne. Liknande celler finns också i luftvägarnas slemhinna, i tarm och även andra organ. Allergi är ju på det sättet en systemsjukdom. Att de allergibärande cellerna ingår i ett kroppens nätverk utnyttjas ju också vid pricktest på underarmens hud. Reaktionerna där återspeglar på ett förvånansvärt bra sätt vad som gäller även för t.ex näsans eller luftrörens slemhinna. Men hur dessa celler i olika organ kommunicerar vid allergi och vad som avgör var en allergisk reaktion utvecklas är ännu ofullständigt känt. Det vanliga är visserligen att reaktionen sker i och begränsas till det organ där allergen och celler får direkt kontakt men så är det långtifrån alltid.
Din sons erfarenheter är intressanta. Behandlingen med hyposensibilisering, eller allergenspecifik immunoterapi (ASIT) som den kallas idag, var framgångsrik. Han har nu tydligen en lindrig allergi mot pollen med symtom från luftvägarna. Men de pollenutlösta besvären i luftvägarna föregås numera av en hudreaktion på den arm där injektionerna med björkextrakt gavs för många år sedan. Någon förklaring till att det blivit så i hans fall har jag inte. Det är inte något som brukar ske efter ASIT. Däremot har jag har vid några tillfällen mött patienter som berättat om reaktiverade hudreaktioner på stickstället (vid ASIT) som skett i samband med kraftiga allergiska reaktioner i andra organ än huden. Det kan ha gått många år mellan ASIT och dessa händelser. Att öka kunskaperna om hur dessa reaktioner styrs är en verklig utmaning för den allergologiska forskningen.
Med vänlig hälsning
Gunnar Bylin
Docent, allergispecialist
